"Reaktion är kvalitet" - konstnärliga, politiska och juridiska aspekter på Vilks, Park och Johansson

Mårten Arndtzén skriver på sr.se:

”Peter Johansson hade inte kunnat få en finare present, än den där påringningen från Hells Angels (eller vem det nu var). Pricken över i:et för en utställning som helt och hållet kretsar kring våld. Väggarna i galleriet domineras av stort uppblåsta logotyper för organisationer som på olika sätt förknippas med våld: kriminella gäng, fotbollshuliganer och politiska partier - men också Polisen och Försvarsmakten. På golvet står järnkorgar fyllda med tillhyggen för politiskt våld - en skål tomater, en prinsesstårta, ett knippe järnrör. Men också mer retoriska tillhyggen, som chokladbollar.”

Peter Johansson.

Det handlar alltså om en utställning där konstnären Peter Johansson tvingats ta ner ett av verken efter ("påstådda" som svenska nyhetsredaktioner brukar säga) hot från en välkänd motorcykelklubb.

Jag fick upp ögonen för detta hos Lars Vilks. Han skriver under rubriken Reaktion är kvalitet:

”Det finns en viss likhet med den här utställningen och Dan Parks. Skillnaden är förstås att Parks verk är en omvänd bild och att den djupt upprör konstvärlden. Men annars kan man utan vidare använda sig av Arndtzéns formuleringar som med några smärre justeringar blir så här: Dan Park hade inte kunnat få en finare present, än den där påhälsningen från polisen och demonstranterna. Pricken över i:et för en utställning som helt och hållet kretsar kring det politiskt korrekta. Genom att så här elegant bli kastad i fängelse och låta det fullända konstverket, visar ju Dan Park att tanken är starkare än våldet. Så istället för att förfära, inger den här utställningen hopp. Tack för det, polis och demonstranter!”

Detta är helt i linje med Vilks syn på de egna verken, oavsett om de är byggda vid en strand eller tecknade/målade i form av rondellhundar. Vilks menar, om jag förstått det rätt, att varje ”ingrepp” i hans verk - handgripliga eller verbala - blir en del av verket. Således har myndigheter och demonstranter berikat Parks verk. Således har motorcykelklubben berikat Johanssons verk.

Så långt är jag med. Men om vi tar saken ett stycke längre, så återkommer jag till villkoren för konstnärers, filmares, dramatikers, författares och andras möjlighet att fritt uttrycka tankar och idéer inom ramen för den grundlagsstadgade yttrande- och tryckfriheten.

"Tryckfrihetsförordningen (1949:105) är en av Sveriges grundlagar och antogs 1949. Den berör frågor gällande tryckfrihet, dess definition och restriktioner. Yttrandefrihetsgrundlagen (1991:1469) är den yngsta av Sveriges grundlagar, och togs i bruk 1992."

Om jag insisterar på detta kan jag inte låta villkoren kombineras med sådana angrepp på yttrande- och tryckfriheten att de “bara” inlemmas i verket. Istället måste jag fokusera på det principiellt förkastliga i att statens myndigheter (i de här fallen åklagarmyndighet och polismyndighet) lägger juridiska aspekter på de skapade verken.

Nå, invänder någon, det finns ju sådana aspekter:

"Tryckfrihetsbrott är brott som anges i 7 kap  tryckfrihetsförordningen (TF). 

Inskränkningar som finns i de flesta länders yttrandefrihet gäller brott mot upphovsrättslagar, uppvigling, förtal, olaga hot, spioneri, olaga våldsskildring med mera. Europakonventionen anger följande skäl som är godtagbara för att begränsa yttrandefriheten: "...hänsyn till den nationella säkerheten, den territoriella integriteten eller den allmänna säkerheten, till förebyggande av oordning eller brott, till skydd för hälsa eller moral, till skydd för annans goda namn och rykte eller rättigheter, för att förhindra att förtroliga underrättelser sprids eller för att upprätthålla domstolarnas auktoritet och opartiskhet".

Det jag här har citerat är uppgifter jag som finns tillgängliga på nätet, vill man detaljstudera dem är det bara att klicka sig vidare. När jag själv läser vad som gäller enligt Europakonventionen kan jag inte låta bli att undra om den åklagare som klagade på att Dan Park punkposters "saknar... samband med en saklig och vederhäftig diskussion", kanske tänkte på att Parks posters kunde skada "hälsa och moral"?

Det skrev jag om i samband med domen här. Sålunda anser jag att det finns två olika infallsvinklar på problematiken, å ena sidan den humoristiska som Lars Vilks presenterar i sin blogg, å andra sidan den juridiska som är helt humorbefriad.