För tjugo år sedan var jag en nyskild man, som därmed gick från den stora familj jag tillsammans med B. under nitton år skapat. Från kollektiv till ensamhet. Jag satt i en gammal station i samma by som min familj fanns, drev förlag och utgav tidskrift. Tom men aktiv. Ensam men omgiven av de tre yngsta barnen som kom varje dag efter skolan. En känsla av att ha lämnat allt egentligt liv bakom mig. Jag lagade middag till barnen. Men utöver det var det ensamheten som präglade min tillvaro. Det liv som fanns kvar var det skrivna, och det tryckta, eget och andras.
Igår ringde min gamle vän Jacques W. upp, och när jag svarade läste han en text för mig och frågade "vem har skrivit detta?". Jag kände igen texten, den hade jag själv skrivit för tjugo år sedan. Den finns i min första årskrönika efter skilsmässan, boken Melankolin, indelad i fyra årstider med vackra bildvinjetter av Carsten Hill.
5 kommentarer:
Thomas,
Denna titel, tillsammans med Den tysta zonen, var den som under en period av mitt liv betytt mycket för mig. I den kunde jag - vår ålderskillnad till trots - känna igen mig i många av bokens teman.
För mig är detta en av dina allra bästa böcker. En riktig pärla som talade till mig som om den vore en vän.
Frederick, tack för dina ord. Jag tror att den boken också var ett avstamp inför mycket annat som blev gjort senare i livet, både i skrivandet och annat.
Lustigt, igår kväll plockade jag fram just den boken ur min Nydahl-samling.Och Den tysta zonen.
Jag kramar dig Thomas. Tårar i ögonen...
Ulrika och Kenneth, tack till er båda för goda ord.
Skicka en kommentar