Att sitta där vid havet och bara glo. Att försöka låtsas vara ensam. Inte höra fiskmåsarnas skränande eller människors samtal. Vara i gloendet, gömma sig i det, sjunka in i gloendets konst.
Och sedan, efter gloendet, bara stå vid hamnens anslagstavla och läsa den som ett tväsnitt över Sverige: marknad och magi, konsumtion och kontemplation.
Varje steg är gömt i vågornas milda ljud. Segelbåtens tystnad övertrumfar vattenskoterns våldsamma framfart.
Därför tillbaka till gloendet. Hanö vid horisonten. Östersjöns mörkdjupa vatten. Himlavalvet och molnformationerna.