
Så här presenterar förlaget Modernista boken: "Den polske poeten Aleksander Wat (1900–1967) var årsbarn med förra seklet, och hans biografi och dikt är fyllda av det som kom att måla tiden mörkare. Han växte upp i ett judiskt hem i Warszawa med en katolsk barnflicka och visade tidigt intresse för böcker. Åren efter första världskriget ingick han i den unga polska futurist- och dadarörelsen. Men dadaistiska upptåg täckte inte den spricka som han upplevde att världens tillstånd och livets villkor skapade inom honom.

Peter Handberg skriver i förordet: "Redan från tidiga barnaår var Wat en bokslukare av stora mått. Polska kritiker har på den punkten jämfört honom med Jean-Paul Sartre och Jorge Luis Borges, men även med Osip Mandelstam. Han sökte en Weltanschaung, precis som hans far och förfäder hade sökt den i Kabbala (...) När hans mor en gång straffade honom för det idoga läsandet och förbjöd det försökte han strypa sig med en handduk".
När jag läser sådant tänker jag: här finns en frände, detta är en riktigt människa och honom vill jag lära känna. Det gör jag nu i viss mån när jag läser Handbergs urval i Bokslut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar