söndag 26 september 2010

Böcker och "böcker"

Nog hade jag sett fram emot Lena Einhorns bok om Strindberg. Som redaktör hade hon bjudit in en skara som jag väl väntade mig ett och annat intressant av. Johan Cullberg, Jan Myrdal, Nathan Shachar, Nina Solomin, Leif Zern, Ebba Witt-Brattström för att bara nämna några. Och det är alldeles möjligt att texterna är riktigt bra. Jag vet inte, för jag finner ingen metod för att läsa boken.

Den är mycket tung. Och den är övermåttan stor, 32 cm hög och 23 cm bred! Var ska man läsa en sådan bok, och hur? I sängen kan jag inte ligga, inte heller i soffan. För en läsande människa som helst träder in i texterna liggande har den redan diskvalificerats. Sitta vid arbetsbordet? Lika omöjligt det. Om Strindberg (Norstedts) är alltså en bok som tar död på sin egen ambition. Den är vacker, rikt illustrerad och allt det där. Men jag börjar misstänka att den bara är tillverkad som skrytfaktor. Att ha liggande framme när gästerna kommer. Sådana böcker är egentligen bara att förakta, eftersom de redan med sitt yttre föraktar sina läsare.

*

Uppdatering, söndag eftermiddag. Tack Karin för länken. Den är så roligt att jag verkligen rekommenderar den till läsning, trots att den tryckts i Sveriges vidrigaste tidning. Fru Kullenberg har uppenbarligen en slaktares talang!

4 kommentarer:

Karin S sa...

Du är inte ensam! Här en riktigt bra sågning i Expressen:

http://www.expressen.se/kultur/1.2151169/4-5-kilo-uppkok

Bernur sa...

Hm ... Aris Fioretos skrev en gång att han helst talade gående, skrev sittande, och läste liggande, något som jag verkligen instämmer i. Jag gillar inte sådana där tjocka böcker där man har samlat trilogier och liknande i en volym, det förtar hela upplevelsen om man måste gå på gym(m?)et innan man börjar läsa ...

Inre exil sa...

Det var en fin sammanfattning av livet från Fioretos. Danska förlag har helt fastnat för den sortens utgåvor som jag delar din motvilja inför. De stora författarnas verk ges ut i 600-sidiga, tunga volymer. Jag har gråtit över allt ifrån Herman Bang till Peter Seeberg vars viktigaste verk förpackats just så. Kan det vara för att de blir lättare att stapla på lastpallarna till varuhusen?

Kenneth Karlsson sa...

Tack för varningen. Men blev lite inspierad ändå, dags att läsa om Giftasnovellerna.