I boken berättas om fem människors situation. Samira, Nejla,
Parvi, Gabriel och Fatme delar med sig av erfarenheter och smärta. Man kan med fördel exemplifiera med några
korta citat. Först Samira, om vilken de skriver: ”Samiras val har stått mellan
evig exil och utstötning, ett ensamt parialiv , och ett äktenskap bestämt av
andra..”, för Nejla slutar allt elände med kapitulation och äktenskap med en
kusin. Parvi tog sig för egen hand bort från den här världen. Gabriel försökte
förena livet som bög med tystnad men tvingades så småningom in i ett arrangerat
äktenskap, ”familjen har inte längre något problem, de har fått som de ville…”
- Och Fatme slutligen har brutit med sitt förflutna och lever tillsammans med en
svensk kille.
Det som kanske ändå är allra viktigast med den här boken är
den parallellt löpande och viktiga texten som resonerar kring hur Sverige och
svenskarna agerar (eller låter bli att agera) inför dessa övergrepp. Jag känner
förstås igen mycket från Lars Åbergs artiklar i Sydsvenskan och GP, där han är
en av ytterst få journalister som alls tycks bry sig om vart den omhuldade
”mångkulturen” är på väg. Han argumenterar i sak och han klär av alla
kulturrelativister, oavsett om de finns i kulturlivet eller i politiken. Denna
bok skulle jag vilja sätta i händerna på var och en som det minsta bryr sig.
Kanske kunde den också göra stor nytta bland alla de människor som funnit ett
levebröd i migrationsindustrin, från förläggningar via myndigheter ända upp i
de beslutande organen.
2 kommentarer:
Jag har länge tyckt att Lars Åberg skriver bra artiklar i G-P så jag blir mycket nyfiken på den här boken. Ulf Lundell är en av få artister som tagit ställning och sjungit om hedervåld.
På Ulf Lundells skiva "Högtryck" (2005) finns det en sång med titeln "Den dummaste djäveln i världen" (finns på spotify). Titeln är enkel, rättfram och uppriktig. Det finns inga poetiskt förskönande element i titeln. Sången verkar ha fötts ur ilska och är - som jag ser det - en sång om svek. Ett obegripligt svek. Det handlar om ett svek mot kärleken och livet; i det här fallet en fars svek mot sin dotter. Mina tankar går till Fadime Sahindal som i januari 2002 sköts till döds av sin far i systerns lägenhet, men sången kan appliceras på andra kvinnor som också fallit offer för hederskulturen. Fadime har blivit en symbol för den frihetsälskande människan, hon som offrade allt – också sitt liv – för det hon älskade. En vacker, ung människa som utkämpade en heroisk kamp med sitt eget liv som insats. Lundell sjunger: "Ingen är som hon/Ingen var som hon/så bra som hon/så sann som hon/så vacker som hon" Det oreserverade hyllandet av hennes egenskaper och skiftningen i tempus Är/Var får mig att ana att personen är död, men att hon kommit att inta rollen av ett slags modern kvinnlig martyr i sångarens ögon och därmed lever vidare. I slutet av sången sjunger Lundell att hon kanske gått till en annan (dimension?) eller att hon har gått ifrån en far (den biologiska) till en annan Fader(Gud?).
Vad är det som får en man att döda sitt barn – för hederns skull ? Är det överhuvudtaget möjligt att på djupet förstå en sådan handling ? Ulf Lundell söker inte svaren, han vädjar sången igenom till lyssnarens ryggmärgsreflexer snarare än till intellektet. I sången lämnas det därför inget utrymme åt psykologiska förklaringsmodeller. Lundell drar istället paralleller till ett annat obegripligt svek, i ett historiskt bibliskt sammanhang genom textraden: "Se hur hans inälvor gör sig klara att lämna hans meningslösa kropp" Sångtexten är tydligt inspirerad av Apostlagärningarna i bibeln och Judas Iscariots svek mot Jesus. I bibeln står det följande om Judas: "Och med de penningar han hade fått såsom lön för sin ogärning förvärvade han sig en åker. Men han störtade framstupa ned, och hans kropp brast mitt itu, så att alla hans inälvor gåvo sig ut." (Apg 1:18) Samma sak förväntas ske med mannen i sången som svek och mördade sin egen dotter. Sången är en anklagelseakt mot Fadimes far, men faktiskt också mot alla de män som direkt eller indirekt genom hederskulturen begått eller är beredda att begå liknande vidrigheter mot sina egna barn.
Om man inte begriper att värdet på sin egen dotters liv är så mycket högre än hedern så är man dum. Om man dessutom går så långt som till att mörda sitt eget barn så är man också en djävul och kanske till och med den dummaste djäveln i världen.
Detta med hederskultur är också ett dilemma som nyliberalerna duckar för.
Enligt nyliberalerna och andra kretsar utanför vänstern så vet alltid föräldrarna vad som är bäst för sina barn.Staten skall inte lägga sig i.Inga Gunnar och Alva Myrdal fasoner här inte.
Det är därför som invandringen är ett känsligt känsligt och splittrande ämne för liberalerna.Med för splittrad befolkning och svag statsmakt som ju nyliberalerna vill att det skall vara, så är risken stor att samhället helt brakar ihop.
Skicka en kommentar