fredag 15 juni 2012

Ett litet tecken på vad obildningen för med sig.

1899 års utgåva av Tre män i en båt.
Vid mitt andra besök i Walsall fick jag syn på en sådan där stolpe i svart som har pilar i olika riktningar. Ytterst sällan läser jag sådana, eftersom de turistmål som pekas ut sällan engagerar mig. Men på en av pilarna i Walsalls centrum stod det Jerome K. Jerome-museet. Klart jag blev intresserad. Mycket intresserad.

För det första visste jag inte att författaren till romanen Tre män i en båt var född i Walsall. För det andra visste jag inte särskilt mycket om honom, så det var ett fint tillfälle att lära sig mer. Men först skulle vi gå en runda till det ganska nybyggda konstmuseet alldeles runt hörnet. Där inne frågade jag var Jerome-museet kunde tänkas ligga. ”Det existerar inte” svarade man mig, och tillade ”det är många år sedan det stängdes”.

Jag ville förstå varför och jag fann en artikel i The Telegraph som kanske kunde ge en del av förklaringen (Telegraph 14 maj 2009, samma månad som man skulle fira att det var 150 år sedan Jerome K. Jerome föddes). I Walsall hade man inga planer att fira hans 150-årsdag. Vet människor i staden ens vem han var? Telegraph berättar om hur Belfast håller minnet av CS Lewis vid liv, hur man i East Sussex gör detsamma med Sir Arthur Conan Doyle, och hur man i Guildford ordnar en festival till minne av PG Woodhouse och till och med delar ut två av hans böcker gratis!

Jerome K. Jerome (1859 - 1927)
 Nå, i Walsall firar man inte Jerome. Visst har Friends of Jerome K. Jerome försökt. I tjugo år har de kampanjat för ett passande sätt att minnas mannen som skrev romanen som alltid finns tryckt i nya utgåvor, sedan den första gången utkom 1899. Nå, Telegraph ger sig ut på stan för att höra vad Walsall-borna har att säga om Jerome. ”Är det en skådespelare?” frågar damen i cykelaffären. ”Sorry, aldrig hört talas om honom” säger nästa, medan en Lynda Cooper som går arbetslös medger att hon vet vem han är, men att hon aldrig läst en rad av honom.

Tony Gray som är sekreterare i JKJ Society säger att de gör allt de kan för att hålla minnet av honom levande, “Vi har ju turister från hela världen som vill besöka hans födelseplats, och ändå lyckas vi inte skapa ett intresse här, på platsen där alla borde vara stolta över honom. Förre kommunalfullmäktiges ordförande hade säkert inte läst en bok i hela sitt liv, och den nuvarande innehavaren av ämbetet besvarar inte ens mina brev.” Museet låg i det stora huset på Bradford Street där Jerome var född, men det stängde 2007 efter att fullmäktige dragit tillbaka sitt stöd och vägrade betala renoveringen. ”Att lägga nio tusen pund på hans minne vore ett förfärligt slöseri med skattebetalarnas pengar” skrev någon anonymt i lokaltidningen.

Pat Austin som arbetar i Waterstones bokhandel säger att de säljer ett eller två exemplar av Jeromes Tre män i en båt per månad. ”Jag visste inte ens att han var härifrån”


4 kommentarer:

Anonym sa...

Mycket sorglig berättelse om hur det kan vara när man inte tar tillvara skatter från det förflutna, skatter som har liv långt efter upphovsmännen/kvinnorna. Finns massor av exempel.

För egen del tror jag också att det är samma slags lomhördhet/tondövhet som gör att samma människor inte hävdar rätten till sin egen historia. Jag hörde för ett bra tag sedan en känd författare tala om sin bok som handlade om att sätta namn på naturen. Berättelsen gick ut på att växterna, svamparna etc först FANNS när de fick namn. Det fick de när de lärda kom ut i naturen (jag hårdrar men kontentan var så). Men naturligtvis hade naturen namn innan, växter och svampar fanns i kretsloppet människa/natur oavsett om det handlade om jägare, fiskare eller bönder. Skillnaden är att dessa grupper inte krävt eller tagit rätten att definiera naturen och världen - kanske för att de varit så införlivade i den. Vad vet jag.

Hittade din blogg genom Aftonbladet och vill tacka dig för att du skriver så intressant - håller inte alltid med men det gör ju inget. TACK

Thomas Nydahl sa...

Hej och välkommen till min blogg. Och stort tack för dina värmande ord.

annannan sa...

Men vad sorgligt!

Jerome K Jerome är ju dessutom så mycket roligare än Wodehouse, tycker i alla fall jag.

Liksom jag tycker att det är väldigt trevligt att det kommer trevliga läsare via Aftonbladet, om jag nu får vara förmäten och komma och tycka här på din blogg!

Thomas Nydahl sa...

Tack Anna för din roliga kommentar. Nog får man vara tacksam. Tacksam och Jerome-diggare.