"Zola har skildrat underklassens lidanden och överklassens brott, därför kallas han smutsförfattare. Smuts är det namn överklassen ger allt som har sammanhang med underklassen."
Kanske typiskt ungdomligt övermod av mig att citera detta. Jag var inte ens torr bakom öronen. Men när jag nu läser boken igen känner jag igen den friska vinden i Strindbergs text, hans oförsonlighet gentemot överheten och hans radikala sätt att berätta om sociala orättfärdigheter. En till:
"Vad är Politik? Statskonst, eller överklassens konst att hålla underklassen under sig. Med politik menas även ett bedrägligt förfarande."I förordet skriver chefen för Strindbergsmuseet, Stefan Bohman:
"Vid en närläsning av katekesen är det ingen slump att Strindberg som underklass först nämner de som frambringar mat (...) Strindberg såg bönderna som en central grupp i samhällsomvandlingen och menade att de svenska socialdemokraterna var alltför stads- och industriinriktade."Om man vänder på boken och läser den från andra hållet så får man Göran Greiders Liten katekes för de ännu vanmäktiga. Den texten gör varken från eller till. Det är Strindberg man stannar hos.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar