Tillykke på 75-årsdagen Jørgen Leth!

Tomas Joshua Leth har tagit den fina svartvita bilden av sin far.

Jørgen Leth: Et hus er mere end en ting. Det uperfekte menneske/ 3 (Gyldendal)
Jørgen Leth: Samlede digte (Gyldendal).

Idag fyller poeten, filmaren och journalisten Jørgen Leth 75 år. Jag som här i bloggen ofta läser just Leth eller ser hans filmer stämmer förstås in i gratulationskören. Tillykke Jørgen och tack för allt vackert du skänker oss!

Den nya självbiografiska boken som alltså följer på Det uperfekte menneske (2005) och Gulvet på havets bund. Det uperfekte menneske/ 2 (2007) har en mycket dramatisk och tragisk klangbotten. Den börjar nämligen i Leths bostad i Jacmel, Haiti. Där har han levt i många herrans år. Tisdagen den 12 januari 2010 trasas allt sönder. Den ohyggliga jordbävningen som tog 200.000 människors liv slog också Leths hus och liv i spillrar. Han överlevde. De övriga i huset överlevde. Men inget av det som skapats under många år fanns kvar. I ett av efterskalven föll också de sista hela väggarna i hans hus samman.

Det som hände kommer att prägla Leth framöver. Först befinner han sig i ett chocktillstånd då han mer som en automat än som en människa redogör för vad som hänt. Men gång efter annan återkommer han till det faktum att jordbävningen förändrade honom. Hela boken är tillägnad ”mine haitianske venner for alt det, jeg har lært af dem”. Han blev mer inåtvänd, kanske permanent nedstämd, mer ifrågasättande inför den värld som fanns framför hans ögon.

Skildringen av tiden efter katastrofen är oerhört stark, också när han börjar berätta om hur han istället försöka skaffa sig ett hem i grannlandet Dominikanska republiken. Han återser sin käresta från Haiti, Shilaine, som han hjälper på fötter med att finansiera den butik hon vill öppna. Försöken att hitta tillbaka till sammanhanget tycks ändå misslyckas, det är alltför mycket mörker som finns inuti Leth. Till råga på allt får han veta att Shilaine föder en son som alla tror är Leths. Det är han nu inte, men barnets födelse skapar ännu mera tumult i hans liv.

”Gennem hela det forløb var jeg godt i gang med at skrive digte. Jeg havde fået hul, og når jeg daglig kunne overvinde min modvilje mod at gå på bjergstien, kunne jeg vel også overvinde min blokering mod at skrive. Ja, jeg var igang, og digtene kom til at handle om at starte forfra. At begynde at gå, den ene fod foran den anden. Pludselig blev det en forttælling om ÅR NUL. Det havde fem barske professorer i Port-au-Prince kaldt situationen lige efter jordskælvet, og det, syntes jeg, var meget rammende.”

Det erotiske menneske, filmen som kom i slutet av 2010, tio månader efter katastrofen. Filmen är ett långtida projekt som Leth från och till skapat under femton år. Kanske blir det återupptagna arbetet tillsammans med kollegor och vänner det som räddar honom ut i verkligheten igen. Det är i alla fall en vacker tanke, att människan som erotiskt väsen, blir symbolen för livets återkomst. Det anas en återhämtning.

Leth reser som  vanligt mellan världsdelarna, ibland kommer han rent av till Danmark. Uppbrottet är en del av hans livsrytm. Han köper kläder igen. Han spelar in berättelser och dikter. Han skapar. Men så, alldeles i slutet av boken beklagar han sig över alla de förändringar som skett efter katastrofen och han säger, att ”alle forandringen er uhyggelige”. Han vill in i rutinerna igen. Leva i vardag av skapande, äta den goda maten han får sig tillagad. Men han är realistisk, förstås och konstaterar att han faktiskt förlorade något, förlorade det och är inte med där längre, trots att det är det enda han vill. Och han slutar berättelsen:

”Jeg synes alt nyt er uhyggeligt. Alt som jeg ikke kender fra dagligdagens rutiner. Forandring gør ondt. Forandring er noget skidt. Jeg holder fast ved mine ting. Jeg vil ikke lave det om.”

Alldeles nyligen släppte förlaget också Leths samlade dikter, i en vacker och 665 sidor tjock volym. Här finns allt, både det som utgivits som böcker och som publicerats på annat sätt, i tidningar eller tidskrifter.