Sista dagen med gänget i Helsingfors. Astra Nova går nya vägar. Med nya medarbetare.

Nya numret av Astra Nova. Och det sista jag medverkar i.

Från Finlandssvenska tidskriften Astra Novas nya redaktör, Sara Eriksson, fick jag idag mail som bland annat innehöll dessa rader:

”Juni är här och nu har vi på allvar kommit i gång med planeringen av Astras förnyelse. Det kommer att ske ganska stora förändringar i hur vi jobbar med tidningen och i innehållet. Bland annat kommer vi inte att ha lika mycket recensioner som förut, och i stället satsa på artiklar om och feministisk analys av litteratur, konst, musik, film etc. Vi kommer inte heller att på samma sätt som tidigare ha återkommande skribenter i varje nummer, utan satsa på nya namn och personer. Dels för att skapa omväxling och dels för att kunna ge fler chansen att publicera texter. I det första numret kommer vi att ha nästan bara nya namn, för att markera att det är något nytt och bryta med det gamla.”

Sara har de senaste två åren varit redaktionssekreterare för tidskriften och vi har haft ett mycket gott och friktionsfritt samarbete. Jag tror att hon blir en mycket bra redaktör för tidskriften.

Till mina vänner i Svenskfinland sände jag dessa rader:

”Efter nästan tjugo års skrivande av bokkrönikan i Astra Nova tog det idag abrupt slut. Det är förstås bara att acceptera, samtidigt som jag med ledsnad konstaterar att detta varit något viktigt också för mig. Det började på Birgitta Bouchts tid och jag har väl samarbetat med en handfull redaktörer sedan dess. Två särskilt minnesvärda: Maria Antas (nu, sedan länge, på FINLIT) och författaren Karmela Belinki. Det känns som om mitt starkaste band med Svenskfinland härmed klipps av. Det gör mig uppriktigt ledsen.”

Jag vill gärna understryka det jag skrev. Jag kände det som om en väsentlig del av mig försvann. Sedan jag bröt med dagspressens kultursidor blev Astra förstås ännu viktigare. Men jag kan bara önska Sara och hennes nya stab lycka till med tidskriften, som har en så stolt och lång historia.