tisdag 19 juni 2012

Ensamheten.

Landön 17 juni 2012. Foto: Astrid Nydahl
Just denna sommarmorgon vaknar jag i ett tomt hus. Jag är ensam. Det första jag tänker på är tystnaden. Ensamheten har en tystnad som inte är jämförbar med någon annan, en tystnad som innesluter de små ljuden, de annars ohörbara eller aldrig uppsnappade. Idag är det duvparet som bor i björken utanför fönstret. Jag hör dem kuttra. Det enda som avbryter dem är den tilltagande vinden.

Ensamheten, säger DN idag, dödar människor: ” Ensamhet är en vanlig orsak till lidande hos äldre personer. Läkare frågar normalt inte om det, men vår studie visar att frågor om eventuell ensamhet kan vara ett bra sätt för att identifiera risk för funktionsbortfall och dålig hälsa.”

Vetenskapens torrhet kan översättas till min egen ensamhets fruktan: Vad gör jag om jag faller i trappan och bryter benen? Vad händer om jag får en kraftig insulinchock? Utan mobiltelefon blir jag kanske liggande. Den ensamheten vill vi inte möta. Den fruktat vi. Och vetenskapen ger oss rätt. Den dödar.

*

Mina egna böcker på ensamhetstemat:

Äntligen ensam,1987
Förensligandet, 2000
Den tysta zonen, 2001

Äntligen ensam är sedan länge slutsåld, men de två andra böckerna går att köpa direkt från mig (eller antikvariskt på nätet).


2 kommentarer:

madeleine Brandin sa...

Thomas, dessa dina tre böcker om ensamhet är för mig de käraste i din digra produktion. Jag uppskattar och lär mig av allt du skriver, men ensamheten är ett tillstånd jag också uppehåller mig vid.

Förstås inte den totala, jag är glad och tacksam över både täta och glesa kontakter med nära och kära, men en stunds ensamhet varje dag är nödvändig. "Egentid" har blivit det moderna ordet tror jag. Ett ord jag inte gillar, det låter mer egoistiskt.

Dina böcker om ensamhet tycker jag helt enkelt väldigt mycket om!/ Madeleine

Thomas Nydahl sa...

Tack Madeleine, jag tar med mig dina ord ut i min provisoriska ensamhet. Den ger, om inte annat, perspektiv på det som kallas vardag och liv.