torsdag 28 juni 2012

Tacksamheten, livsnödvändigheten och gårdagen.

"Vilohemmet" i Tormestorp utanför Hässleholm. Här skulle jag tuktas (jag står tvåa från vänster). Men det var där jag lärde mig "allt" om flickor, och så lärde jag mig röka. Men resten av livet, de sextio åren sedan starten och de femtio sedan Tormestorp har väl gått rätt så bra (om man nu för en gångs skull orkar bortse ifrån alla problem, sjukdomar och avgrunder på vägen).
Skulle en människa orka leva utan tacksamhet? Utan ödmjukhet? Jag tror inte det. Jag som vid väldigt få tillfällen firat min födelsedag blev överväldigad igår. Och festen ska ändå inte vara förrän på lördag.

Det som mötte mig igår överträffade alla möjliga sorters förväntningar. Telefonen ringde redan åtta, Växthuset undrade om de fick komma med blommor till mig. När jag öppnade dörren en dryg timme senare stod där tre fantastiska buketter; två av dessa hade bloggläsare sänt, och jag tänkte att den världen är bra underlig, just för att man kan odla vänskap med människor man aldrig annars skulle mött.

Klockan tolv ringde A. från Yale University i USA, klockan var väl runt sex på morgonen där men jag fick min familjemässigt närmaste gratulation. Och då hade min näst äldsta dotter redan hunnit hit med blommor och värme. Då kom brevbäraren i sin bil som har ett motorljud jag känner igen långt innan den är framme. Brevlådan full: grafik, fotokonst, litteratur, rörande brev.

Så körde min dotter mig till stan och jag fick gjort mina tre små ärenden. Där träffade jag två av mina vänner, indiska Valla och hennes Håkan. Det blev förstås hur bra som helst, eftersom de alltid är strålande rara och generösa människor (A. har varit med Valla i Indien, så den kulturen har också kommit in i vårt hus).

Men förutom alla telefonsamtal och annat, så var det något helt annat jag ville berätta. Det som rört mitt hjärta mest är nämligen alla de mail jag fått under dagen, från kända vänner och bekanta, men också förbluffande många från människor som jag vet läser mina böcker och min blogg. Tack till er alla. Och tack till er som skrev hälsningar här i bloggen.

Förra gången jag firade en födelsedag var 1992. Då fyllde jag fyrtio år. Jag bodde i Sätaröds station och var förläggare (gav ut sextio boktitlar och tidskriften Studiekamraten - 6 nr om året - som jag köpt loss från Bibliotekstjänst), hade små barn och ett konstant dåligt samvete. Tusen skäl och tusen nojor. Ingen tid att leva, bara arbeta, laga middag till barnen, natta dem och sedan själv sova.

Idag, tjugo år senare, är alla mina barn vuxna människor. Fyra av dem har barn, små eller stora skaror. Och så har jag förstås alla de barn och barnbarn som kommit från A:s sida. Jag är en privilegierad människa. Vi är ett rejält stort gäng och vi trivs tillsammans. På lördag blir det fest för stora och små.

Tack till er alla för igår.

Och skulle jag lyssna till en sång skulle det vara den som Simon & Garfunkel sjöng, och vars text är fantastiskt, men den där jag alltid plockar en särskild liten bit:

"I have my books
And my poetry to protect me;
I am shielded in my armor"

Lyssna förresten på hela:



7 kommentarer:

Helén sa...

Nu missade jag din födelsedag! Stort grattis i efterskott! Det låter som om du har haft en underbar dag.
Många varma hälsningar,
Helén E.

Christian Schickhardt sa...

Stort grattis i efterskott, varma lyckönskningar från Mill Valley och Göteborg! :)

annannan sa...

Det är en av deras finaste sånger, och det vill inte säga lite.

Vad underbart att du fick en fin dag.

Men hördu, det där att man lever och får vara med och har varit det ett år till, det tycker jag att man ska fira varje gång! Inte nödvändigtvis med pompa och ståt men med de och det man tycker om och vill ha omkring sig.

Many happy returns of the day!

Hanne H sa...

Jeg gik også glip af dagen Thomas!
Stort til lykke sådan her på efterbevilling - det er ikke mindre seriøst ment.
Tænker på din omfangsrige familie og min lille,- jeg er jo samme alder som dig, men har ingen børnebørn endnu, trods tre voksne drenge. Det ligger i min fremtid som et stort spørgsmålstegn, vældig svært at forstå eller forholde sig til.
Håber I får en dejlig fest på lørdag!

Thomas Nydahl sa...

Helén, Christian, Anna och Hanne, stort och varmt tack till er alla!

Einar J sa...

Ett senkommet men hjärtligt grattis! Önskar dig många goda dagar framöver, i din egen blandning av vaksam stridbarhet och eftertänksam tillbakadragenhet, den som vi lärt känna här på bloggen.

Thomas Nydahl sa...

Tack Einar, glad för dina ord!