Det vore en underdrift att kalla Sverige, Skandinavien, Europa, Västerlandet... en katastrof. Att olika arabiska klaner ligger i krig och mördar varandra är ingen nyhet. Men hur ska ett land som Sverige kunna hantera sådant? Leif G.W. Persson sa i förra veckan att han skulle bli "svårt förvånad" om dessa brott klaras upp.
Hur ska man beskriva det som sker? Vad skulle du själv använda för ord? Jag bryr mig inte längre - har inte gjort det sedan många år - om vad vad de välpolerade skitstövlarna kallar det, bryr mig varken om lokalpressens vidriga språkligt anorektiska Per Svensson-figurer eller rikspressens alla duktigbröder, ty det finns ingenting som pekar mot något annat än en välskruvad och tydlig resa ner i Helvetet.
Våra utländska vänner älskar att kalla det Malmö. Det är i strikt geografisk mening riktigt. Men jag kallar det Aftonsången - och den sjungs överallt i västerlandet, som frivilligt tog på sig att förvalta hedersmorden och den totalitära järnhandens makt över våra liv. Det vi importerade kan inte reklameras. Därför är fokus på Malmö bara halva sanningen, om ens det. Ty vilka svenska städer är inte drabbade av eländet? Vilka europeiska?
Sverige, liksom andra europeiska länder får leva med konsekvenserna av den importen: wahhabism, hederskultur, mordkultur, uppgörelser som i offentligheten kallas "kriminella" men som ytterst enbart är bestämda av den icke-europeiska och därmed främmande subkulturens egna, och därför absurt oförenliga utanför-regler, vilka konkret innebär allt som härskar och verkar utanför det svenska lagrummet - alldeles oavsett om det sker i Sverige eller Långt-Bortistan (blodshämnd eller shariadomstolar - det vill säga parallella, primitiva "rättssystem" som sakta men säkert urholkar gällande nationell grundlag och enskilda lagar). Vill vi ha det så? Svaret blåser i vinden. Leif GW hade så sent som i tisdagens tv-program Veckans brott ett mycket tänkvärt inlägg om de så kallade "hedersmorden".
Uppdatering onsdag: Sprängladdningen mot en polisstation i Malmö hör väl också till mönstret. Det gör ingen nytta att stå på ett torg och säga att man "är emot våldet". Var det någon som på allvar trodde det?
4 kommentarer:
Jag är muslim och uppskattar att du inte blandar wahhabism/salafism med Islam.
Jag som muslim önskar att Sverige tar tag i saken med hårdare lagar och eventuell utvisning. Varför ska de som skärper sig drabbas?
Mvh
Hej Anonym och muslim.
Jag är ärligt nyfiken här:
Vad gör du och dina fredliga muslimska vänner och släktingar för att motverka sharian, kusingiften, hederskulturen och dess antidemokratiska krafter?
Finns det en modern, moderat sekulariserad islam nära oss?
Är det rimligt att muslimer i Sverige av sekulariserad sort överlämnar civiliseringsprocessen till svenska myndigheter och polisen och våra tafatta domstolar?
HUBERT
Ett kort inlägg för att säga att jag också vill ställa Huberts frågor till "Anonym och muslim".
Jag var (är?) första frun till en sekulariserad muslim som lever i Europa sedan ca 50 år, frånskilda sedan 45. På lika länge har han inte besökt någon moské eller firat det han kallade vidskepliga ramadan. Han är vetenskapsman först och främst, vilket han alltid framhåller när man pratar religion med honom. Någon annan har valt hans religion åt honom, säger han. Hans tro ligger i nivå med min egen kristna utan att han är kristen - de sekulära beröringspunkterna av vår gemensamma livsåskådning.
Men ... när vår son som uppfostrats i kristet samhälle utanför kyrkan valde att gifta sig med en troende ortodox-kristen kvinna hände något märkligt. Denne sekuläre muslimske far började prata om att sonen istället skulle välja en KUSIN!!! OK, intelligent, sekulär och i västerlandet boende kusin men ändå ... KUSIN?!!
Så ränderna går inte ur hur mycket sekulär man ändå blir i sitt tänkande och levnadssätt ...
M.D.
Skicka en kommentar