En dikt för torsdagen.

Torsdagen får bli en tyst dag för mig. Jag ska helt ägna mig åt skrivandet. Därför vill jag bjuda er på en dikt av Nordirländaren Paul Muldoon, född 1951 och en av de där märkvärdiga poeterna som kan få ett helt landskap att framträda samtidigt som en stark känsla, ett minne, fortplantas i läsaren.

Paul Muldoon
KLI

När han ser in i ögonen på kvinnor
som låtit sig hänryckas
och suckar och stönar
av renaste lycka

Sörjer han pojken på den lilla gården
som sluter en havremjölsvit labrador
i sin famn,
som vet allt man kan veta om extas

(ur Att möta britterna,
övers. av Lars Håkan Svensson)