 |
| Partisymbolen, se information längst ner i texten. |
I svensk diskussion om nationalistiska partier och grupperingar finns det ofta en tendens att generalisera och därmed förlora blicken för de väsentliga skillnader i ideologi och politisk praktik som annars vore uppenbara. Om man säger att ungerska Jobbik (med ideologiska rötter i den antisemitiska Pilkorsrörelsen) och Dansk Folkeparti tillhör samma politiska krets har man inte bara missförstått, man bidrar dessutom till en begreppsförvirring. På samma sätt bidrar Henrik Arnstad till förvirringen när han säger att Sverigedemokraterna är ”ett neofascistiskt parti” (DN 15/11-2012). Kan man inte se skillnad på fascismens grundläggande karaktäristika och den numera tämligen pragmatiska, sverigedemokratiska politiken, som bland annat lett till många uteslutningar av partiaktivister som har alltför intima relationer med andra länders nationalistkretsar, är jag rädd att något haltar i analysen. Även nyanser och skiljande ideologiska särdrag är viktiga att notera när man vill förstå den pågående radikaliseringen av nationalistiska krafter, såväl inrikespolitiskt i Sverige som i ett större, europeiskt perspektiv.
I Grekland går nu ett nationalistiskt parti starkt framåt. Men det är inte vilken nationalism som helst de står för. Gyllene gryning kallar sig själva för nationalsocialister. Och när jag synar partiets ideologiska grund och dess politiska praktik ser jag att de skiljer sig radikalt från alla andra nationella rörelser i Europa. Inte ens med det extrema Jobbik i Ungern eller med partier som BNP i England och NPD i Tyskland tycks de ha särskilt mycket mer gemensamt än rötterna i nationalsocialism och antisemitism.
Vem är det då som skapat och arbetat för ett nazistiskt parti i Grekland? Det sägs att hela den mänskliga kraften för partiet fanns hos övervintrande extremister ur polisens och militärens led från Juntatiden (1967-1974). Partiet grundades redan 1985 av Nikolas Michaloliakos och andra avhoppare från Nationella politiska unionen (som var en gammal juntapolitikers parti). 1993 registrerades partiet hos valmyndigheten och efter framgångar i lokalval, bland annat i Aten, fick Gyllene gryning sitt stora genombrott i riksdagsvalet 2012, med 7% av rösterna och 18 riksdagsplatser. I senare opinionsmätningar växer partiet ytterligare, till mellan 12 och 14%.
Inför valet 2012 rapporterades det flitigt också i svensk press. Partiaktivisterna i högkvarteret beskrevs som stora, kraftiga män med rakade huvuden. I Svenska Dagbladet citerades en av dem för att ha sagt: ”Vårt jobb är att rensa upp.” Det var med sådana klara och tydliga besked som partiet profilerade sig, och det kunde säkert inte missförstås av någon. De gick till val på frågor som hade med invandring, kriminalitet, fattigdom och arbetslöshet att göra. Självklart kom den ekonomiska kollapsen i centrum.
Men Gyllene gryning är inte bara ett politiskt parti. Det är också och framför allt ett omfattande socialt nätverk i partiets händer. De arrangerar bland annat:
#Mat- och klädesutdelning över hela landet.
#Medicinsk hjälp för greker som är för fattiga för att själva kunna köpa medicinen.
#Blodbank för greker, för att ”det är vår plikt att skydda den grekiska rasen.”
#Sjukhushjälp i Saloniki. Partiet bistår greker från hela landet om det behöver fri sjukhusvård.
#Juridisk hjälp ger man till behövande greker.
#Arbetslöshetshjälp. Varje arbetssökande grek kan komma till partiet, så förmedlar de kontakt med arbetsgivare som “söker en grekisk själ och vill bidra till räddningen av fosterlandet.”
#Egen milis. Den bildades för att ”skydda grekerna. Deras uppgift är att patrullera kvarter som polisen negligerar”. Den här punkten är svårtolkad men handlar förmodligen om socialt problemfyllda kvarter dit polisen ogärna åker.
#Vit kvinnofront. Syftar till att förena ”de starka grekiska kvinnorna”. Arbetar med allt ifrån föreläsningar och seminarier om bröstcancer, ”kvinnans plikter och plats i samhället”, samt ”gratis självförsvarskurser”.
# Egen miljörörelse. “Vårt land är det heligaste som skänkts oss av våra förfäder”. ”Gröna avdelningen” deltar i allt från frivilligt brandkårsarbete till arbete ”mot allt som hotar Greklands skönhet”.
 |
| Gyllene grynings partimän (+ 2 kvinnor) i grekiska parlamentet. |
# Arbetsfront. Arbetsfrontens uppgift är att “ställa till rätta alla problem som uppkommer i vardagen.” Partiet riktar här främst kritik mot privatiseringarna och utförsäljningen av allmän egendom.
I stora drag är det så här partiets verksamhetsgrenar ser ut. Jag citerar ganska utförligt eftersom jag tror att de kan vara den verkliga nyckeln till partiets popularitet. Och jag tänker tillbaka på hur Hamas anseende växte i palestiniernas ögon för att denna islamistiska rörelse också ägnade mycket kraft åt socialt arbete, både handgripligt med mat- och klädhjälp och ideologiskt med att knyta människor samman. Extremismen hölls i bakgrunden fram till maktövertagandet då det blev uppenbart också för omvärlden vad Hamas stod och står för. Jag kan tänka mig att Gyllene grynings agerande har en liknande bakgrund. Man får i sammanhanget inte glömma bort att alla de sociala aktiviteterna endast är till för etniska greker. Minoriteter i landet, liksom alla slags invandrare – oavsett vilka de är – kan inte begagna sig av partiets praktiska hjälpverksamheter.
Partiet säger att de står för “den verkliga socialismen”. Den heter nationalsocialism och sägs passa de grekiska arbetarna bättre än vänstern, som de betraktar som både nationens och arbetarklassens förrädare. Förräderiet består, säger de, i att man låtit Greklands arbetsplatser ”invaderas av främlingar” vilket endast tjänar kapitalisterna. Den ekonomiska kollapsen innebar att ”den internationalistiska myten smälte samman”.
Men för att distansera sig från vänsterns retorik säger de ”Fienden är inte en klassfiende, han är en nationell fiende.” Vänstern kommer aldrig att ”förstå hur det känns för en grekisk arbetare att förlora sitt jobb och se sin familj svälta”. Och så kommer förstås den kläm man egentligen bara väntat på:
”Det är den nationalsocialistiska rörelsen som har öppnat sina armar för att skydda arbetarna från den antinationella och antiarbetarklass- politik som förs av zionisterna.”
På ett till synes enkelt och smidigt sätt får man i denna programtext läsaren att tänka att det nog trots allt är ”judarna” som ligger bakom Greklands problem. Logiken är urgammal: en ”jude” är en ”bankir” vars girighet driver arbetarklassen ut i nöd och fattigdom, och den tycks fungera också i dagens Grekland. Den senaste akuta krisen på Cypern används förstås också av Gyllene gryning som exempel på hur grekernas liv förstörs av andra länder. Men partiet riktar också blicken mot den egna nationens maktelit. De vill störta såväl de politiska ledarna som de offentliganställda som plundrat och stulit. De påpekar att en parlamentsledamot tjänar 8.000 euro i månaden, men att riksdagsmännen i själva verket, när alla förmåner är inräknade kan få så mycket som 20.000 euro i månaden (enligt Gyllene grynings egna uppgifter). Ledamöterna från det egna partiet tar ut en tiondel av denna summa som egen lön och skänker resten till partiets sociala aktiviteter. En sådan gest har traditionellt förknippats med vänsterpolitiker, men eftersom hela den politiska eliten i Grekland, från vänster till höger, är ekonomiskt korrumperad kan Gyllene gryning ta poäng också på detta.
I såväl programmatiska texter som utåtriktad propaganda argumenterar Gyllene gryning utifrån ras-teorin, eftersom de hävdar att ”ett folk” alltid har sitt ursprung i ”en ras” och att denna utgör fundamentet för ”en nation”.
Jag vill avsluta med några ord hämtade ur en av partiets programtexter. Jag tycker att den är uppenbart influerad av det tidiga 1900-talets nazism:
”Den dag Himlen, Jorden och Havet väntar på ska snart komma, dagen som ett desperat Folk väntat på, ett fattigt men stolt Folk, dagen då miljoner nationalistiska krigare kommer att stå inför Ledaren, med en övertygelse som brinner starkare än Elden. Då kommer ingen kraft i universum kunna hejda vår strävan efter den Sociala Nationalistiska Revolutionen!!”.
Exakt så ser den ut, med versaler och dubbla, avslutande utropstecken. För mig är det en text som ekar kusligt av det förflutnas erfarenheter. Och just därför är det så viktigt att kunna analysera och särskilja olika nationellt sinnade rörelser i Europa. Gyllene gryning utgör ett exempel på hur det kan komma att se ut när en rörelse nått en extrem ytterposition och därtill vunnit ett inflytande i det egna landet.
*
Not: Partisymbolen (se bild överst i bloggposten) tolkas av många som en moderniserad form av hakkors, men det finns de som hävdar att det är en meander, en symbol för ”det eviga flödet” hämtat från den grekiska mytologin.
Se t.ex. här. ”Golden Dawn is a far-right Greek political party led by Nikolaos Michaloliakos. The seven per cent of the vote that Golden Dawn won on the national elections of 6 May 2012 gave the party 21 seats in the Greek Parliament. Its logo is not a Nazi symbol but a traditional Greek meander. A meander is a decorative border constructed from a continuous line, shaped into a repeated motif. Meander recalls the twisting and turning path of the Maeander River in Asia Minor. The pattern also appears on the quintessential New York City paper coffee cup, the Anthora. They were among the most important symbols in ancient Greece, and they symbolized infinity and unity.”
