Här ville jag helst sitta denna fredag.
Sitta och begrunda livets oförutsägbarhet.

Vattnet helt stilla.
Jag helt stilla.

Känslostormarna syns inte.

Jag hade lovat mig själv att det aldrig skulle förekomma några självporträtt i bloggen.

I samma takt som livet rinner ur mig, rinner sådana löften ut.

Fredag alltså. Vad det ska vara bra för vet jag inte.