Finbesök

Jag hade den stora glädjen att få besök av min fosterdotter Ljubitza i veckan. Hon är född i Chile, men är numera tvåspråkig, liksom hennes två döttrar är det. I lördags vigde Astrids hennes äldsta dotter, som också är min guddotter.

Ljubitza bor långt ner i södra Europa, men har, så långt från Sverige, utvecklat ett språk som är oerhört vackert. Hon läser numera, det har säkert avgjort språket. Och så får hon dagligen tala sitt spanska språk. Ljubitza och jag står varandra mycket nära och mitt hjärta nästan sprängs av glädje när hon är här. Det hör till saken att hon just skulle börja i grundskolans högstadium när jag tog mig an henne. Nu är hon 54, så mycket vatten har flutit under broarna.