Malmö utifrån marxistiska klass- och ekonomibegrepp

Foto: Astrid Nydahl

 

Jag har just läst Staden och kapitalet av Ståle Holgersen (Daidalos). Den bygger på hans doktorsavhandling från 2014. 

Man kunde sammanfatta med att säga att boken är en marxistisk, historisk och ekonomisk sammanfattning av industrialismens framväxt, uppgång och fall, med Malmö som ett konkret exempel. Om man vill se Malmö utifrån ett sådant uttalat vänsterperspektiv blir boken intressant. Holgersen visar hur det politiska klassen i Malmö styrt in på galna vägar efter att industrin kollapsat i västvärlden - med Kockums varv som det bästa exemplet i staden - genom att uttalat satsa på icke-produktiva sektorer. Rena skrytbyggen och med den uttalade viljan att locka rika människor till staden. Vi som känner Malmö vet vad han menar. Svindyra bostadsområden vid havet. Malmö Live. Shoppingcentra som Emporia och Malmö Plaza. Parallellt med förorternas förfall, etnifiering och gangsterväldenas framväxt.

Det första är för mig en av bokens tyngre aspekter. Här får vi en granskning och genomlysning av den kultur som säger att konsumtion "gynnar alla". Det andra visar resultatet av det. Att kritiskt granska konsumismen ser jag som en av de viktigaste uppgifterna i det postmoderna samhället. Inte minst därför att den idag - med galleriorna som främsta uttryck - bygger en "lycko"-kultur baserad på lånade pengar för konsumtion.

Triangeln i forna tider. Fotograf okänd

Holgersen ser med skarp blick på Malmös brutala klasspolitik, dess satsning på människor som redan har och försummelse av dem som inget har. Men på en punkt menar jag att han brister. Med ett slags likgiltighet förbigår han nästan helt stadens arabisering och islamisering, som om denna tungt vägande aspekt i själva verket vore ointressant (för att istället tala om "rasismen" i staden). Den granskningen har däremot Lars Åberg gjort i sin bok Framtidsstaden. Om Sverige imorgon blir som Malmö idag, hur blir Sverige då? När jag recenserade den boken skrev jag bland annat:

När jag nu reser genom Malmö med Åbergs bok tycker jag mig mest se en mängd exempel på att pessimismen är ytterst befogad. Ingen – och jag menar ingen, välmenande eller ej – kommer att kunna återföra staden till något som kunde kallas normaltillstånd. Tvärtom sjunker den allt djupare ner i den svarta ekonomin och de parallella samhällena. Malmö är sannerligen inte längre en stad utan en rad olika städer sammanhållna bara av geografi och namn på kartan.

Forskaren och docenten Aje Carlbom har också - utifrån begreppet etniska enklaver och islams allt större inflytande över medborgarna i staden - skildrat detta Malmö.

Vill man däremot studera staden utifrån marxistiska klass- och ekonomibegrepp duger Staden och kapitalet som berättelse om stadens historia, nuvarande situation och eventuella framtid. Även om vänstern i Malmö i mycket hög grad bär ansvaret för det vi nu ser hända, är det nyttigt att läsa hur en forskare med uttalat vänsterperspektiv ser på det.