Låt det vara sagt från början: det är Putins Ryssland som flygbombar Ukraina sedan krigets första dag. Varför behöver det ens sägas? Därför att Abelows bok gärna undviker sådana fakta, för att istället sätta ljuset på de västerländska faktorer som enligt honom orsakar Putins krigshandlingar. Så ser i alla fall en av de tyngre teserna ut i denna bok.
Nå, att USA är en supermakt som, liksom Ryssland och Kina, både har en till vardags problematiskt stor makt och genom olika former av förtryck, väpnat våld och krig stadfäst en universell position, lär det inte råda något tvivel om.
Under Rysslands pågående fullskaliga invasion av och krig mot Ukraina har det uppstått många viktiga frågor. Hur kan det till exempel komma sig att klanen Kim i Nordkorea tillåts skicka sina unga män att strida vid de ukrainska fronterna och slaktas i tiotusental utan att för den skull uppnå några militära mål?
Kan man säga att amerikanska soldater strider på samma fåfänga sätt vid de ukrainska fronterna? Det vore inte bara felaktigt utan en ren propagandalögn att påstå något sådant. Vad USA och många andra nationer gör, är att sända krigsmaterial till Ukraina, allt från patroner till stridsfordon, för att bistå i kriget mot Ryssland. Man kan säga att det är en form av civilisatoriskt bistånd avsett att förhindra en rysk expansion, territoriellt och militärt.
Jag har dessa tankar i huvudet när jag läser Abelows bok. Berör han ämnena? I så fall hur? Visst berör han dem, men det problematiska med hans bok är att den, som titeln anger, vill bevisa en tes och att varje resonemang därför tjänar det syftet. Redan bokens omslagstext skvallrar om problemet, då den mycket långa texten helt undviker att nämna Ryssland.
Men det är också så att Abelow ytterst vill varna för att atomkrigs-hotet blir allt större och att Rysslands pågående krig i högsta grad är en triggande faktor, även om han själv antyder att USA:s retorik riktad mot Putin och Ryssland i sig skulle vara farligare. Hur man förhåller sig till detta är inte lätt att säga, men det är definitivt en viktig faktor vid läsningen. Abelow skriver: ”Putin er ansvarlig. Han startede krigen, og med sine militære planlæggere styrer han krigens forløb. Han behøvede ikke at gå i krig.”
En sak som stör framställningen är författarens upprepade tal om ”den herskende narrativ” som han menar styr hela den västerländska offentligheten. Om man följt detta krig sedan första dagen minns man lätt hur den ryske utrikesministern Lavrov ofta upprepade att kriget syftade till att krossa den ukrainska ”nynazismen” som sades styra landet. När därför Abelow hånar dem som kallar Putin för nazist, som Fiona Hill i en intervju med Politico, blir det ett politiskt nollsummespel utan egentlig poäng.
Atomkrig är förmodligen inte det ukrainaren i allmänhet grubblar på till vardags, då han eller hon ser sitt land malas till grus och sina pojkar och män dö vid fronten.
Att det får pågå dag efter dag, månad efter månad, är i sig ett underkännande av allt som kallas säkerhetspolitik och som därför också är det största hotet mot oss alla.
The Guardian visar en av hundratals olika sidor av det samtida Ukraina, i en artikel om en våldsam och dödlig händelse den 3 februari:
A bomb exploded in the lobby of a luxury apartment block in Moscow, killing a pro-Russia paramilitary leader from eastern Ukraine alongside his bodyguard.
The bomb detonated just as a man with bodyguards entered the lobby of the Scarlet Sails residential complex on the banks of the Moscow River on Monday, Russian media reported.
Russia’s Tass news agency, citing security services, reported that the blast was an attack on Armen Sarkisyan, the head of the boxing federation in Russian-occupied Donetsk and the founder of a battalion fighting against Ukraine. Sarkisyan, who is wanted in Ukraine, has a long history of aiding pro-Russia forces in Ukraine.
Är detta en krigshandling eller ett terroristattentat? Det kan nog gå på ett ut, men det är definitivt något som kan skrivas in i det drama som Abelow skildrar i sin bok. Kriget är inte ”bara” ett krig vid fronten eller i skyttegravarnas gyttja. Det är också, och i ökande grad, ett krig som spiller över gränserna och utspelar sig på kanske helt oväntade platser. Kanske är också det något som i hotfullhet räknat är troligare än atom-krigets totala utplåning av miljöer och människor, och därmed en allvarlig fara för oss alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar