Frank Sinatra gjorde den. Bob Dylan gjorde den. Men jag tror att Chet Baker kommer närmast sångens själva väsen, ty han erfor allt för brutalt, kanske brutalare än någon annan, vad kärlek och längtan ställer till med. Sången påminner mig också om att jag förlorade alla mina Chet Baker-skivor i och med flytten. Måndagens eftertanke. Inget mer, inget mindre. Lyssna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar