 |
| Foto: Astrid Nydahl |
Det fanns en tid i detta land när också en låginkomst-människa kunde klara av månadens räkningar utan att gnälla. Så har jag levt nästan hela mitt liv, undantagen är få och mycket korta.
När jag började veckan med att kika på elpriserna här i område 4, så fann jag att de lägsta var 524,12 kronor (vid midnatt) och de högsta 692,22 kronor (tidig kväll) per kWh. I morgon är snittpriset 517,93 kronor per kWh.
Låt oss utgå ifrån att vinterns elpriser kommer att ligga mellan 6 och 7 kronor per kWh. Vi använder 2.000 kWh när det är riktigt kallt, trots att halva huset är helt avstängt. Det skulle innebära en månadsräkning - före skatt och avgifter - på mellan 12.000:- och 14.000:-
Hur har politikerklassen föreställt sig att det ska fungera? Vi är två personer i huset, ponera att vi delar kostnaden rakt av. Då blir min andel cirka 6.500:- i månaden. I pension har jag efter skatt 8.400:-
Av den summan sätter jag varje månad av 4.000:- till hushållskassan. Jag betalar för internet, inklusive router från Telia 249:- och för mobilen 199:-, dessutom sätter jag av 200:- för hemförsäkringen.
Jag bör också ha en slant på kortet för att åka buss (28:- per enkel resa med stadsbussen), samt medel för läkare och mediciner. Tandläkare räknar jag inte in längre, jag går dit när något akut behöver åtgärdas och betalar med mitt kreditkort.
Se detta som en konkret lektion i post-folkhemsekonomi. Jag bjuder på det. Ni ser att det inte går ihop. Inte ens i närheten av att göra det.
Vad händer om vi inte kan betala? Kan man ens resonera med elleverantören på telefon? Hur lång tid går det innan de stänger av elen?
Flera frågor än svar när Putin-fascismen och storkapitalet sätter villkoren för våra liv.
