Svenska Jihad-krigare i ny bok av Magnus Sandelin

Foto: Astrid Nydahl

Magnus Sandelin: Svenska IS-krigare – från Al-Qaida till Jihadi Cool (Fri tanke)

2012 utkom Magnus Sandelins bok Jihad. Svenskarna i de islamistiska terrornätverken. Om den boken skrev jag bland annat: ”Jag skulle säga att Sandelins bok är det viktigaste bidraget hittills till en förståelse av hur den islamistiska terrorns förgreningar i Sverige ser ut” och ”Med utgivningen av Jihad. Svenskarna i de islamistiska terrornätverken har journalisten Magnus Sandelin gjort en insats för att skapa en tydligare bild och att läsa hans bok är en bra bit på vägen mot den sortens kunskap som kan skapa en större beredskap i det svenska samhället.”

Sandelins nya bok, Svenska IS-krigare – från Al-Qaida till Jihadi Cool, är en betydligt utförligare version av den första. Det är nämligen så att författaren inkluderat viktigt material från första boken i denna nya. Bland annat förnyar han publiceringen av några viktiga porträtt av framträdande jihadistiska personligheter i Sverige. Det som gör den nya boken så viktig är att den med några års erfarenheter i backspegeln också kan teckna en bild av hur utvecklingen av jihadismen ser ut ur ett svenskt perspektiv.

Sandelin visar bland annat hur det finns ”svenska” förbindelser till en rad spektakulära terrordåd i världen, bland annat de fasansfulla attackerna i Paris och Bryssel i år. Den ansvariga terrorcellens befälhavare var med all säkerhet den nu döde Mohamed Belkaid som tidigare bodde i Sverige. En av de gripna för dåden är Osama Krayem – en Malmöbo från Rosengård. 

Antalet unga män – och ibland också kvinnor – som rest till Syrien för att strida för IS ökar dramatiskt. Runt 6.000 personer uppskattas ha gjort det de senaste åren. Parallellt har jihadismens våldsbudskap alltmer normaliserats bland ”ungdomar i Sverige” (Sandelins uttryck, jag utgår ifrån att han menar ”muslimska ungdomar i Sverige”) och det är där begreppet "jihadi cool" kommer in i bilden.

Är det något IS lärt sig så är det att tidsanpassa propagandan. Borta är de föreläsande ”profeterna” från Al-Qaida. De har ersatts av glassiga, dramatiska filmer om heroism i strid, ja också av groteska halshuggningsscener och annat våld. I kretsen kring IS är muslimen inte ett offer utan ett exempel på framgång. Redan det är kusligt, men det är bra att Sandelin så tydligt visar hur det hänger samman. 

Det som framför allt gör att jag vill framhålla och rekommendera just den här boken är dess närgångna skildringar av konkreta jihadistiska miljöer i Sverige. Sandelin återger samtal och intervjuer, han är närvarande på konkreta adresser i Stockholm och Göteborg och han följer trådarna från suspekta moskéer ända ut till terrorns scener på global nivå. Det är också skrämmande att se hur tafatt den svenska rättvisan är i relation till dessa jihadister, och hur mediavärlden ofta hånar rättstaten och försvarar våldsverkarna.

Magnus Sandelins bok är ett måste för den som vill förstå jihadismens mordiska verksamhet ur ett svenskt perspektiv.