tisdag 12 maj 2015

Det irreparabla, skulden och skammen

Oppmanna 9 maj. Foto: Astrid Nydahl






















"Allting är en högst tvivelaktig lek med ord!" (Imre Kertész i Galärdagbok)

Den gångna veckan har, i alla fall medialt sett, fokuserat på andra världskriget. Det har visats både gripande och upprörande reportage. Men det är inte det mediala som hjälper mig att återvända till den punkt i vår historia, då världen - vår värld - för alltid skulle visa sig irreparabel. Då måste jag, som så många gånger förut, gå till Imre Kertész och hans böcker i översättning av Ervin Rosenberg.

Jag tar fram Galärdagbok - jag läste den 12 april 2002 första gången - och letar mig fram till det ställe som visserligen aldrig nämner förintelsen men som ändå får bli ett uppfordrande stycke med förintelsen och det totalitära som fond för mig:
"Lögnen har varit sanningen här, hittills, men numera är inte ens lögnen sann längre (...) den bedövande känslan av att stå vid en avgrund, absurditeten i att jag och denna fysiska företeelse är ett och detsamma; för att nu ingenting säga om mina förbindelsers, min verksamhets, kort sagt mitt livs absurditet. Ingenting äger minsta realitet, endast känslan av skuld är verklig."
Det är denna känsla av skuld som vi bär med oss, dagligen. Skulden kan vara högst individuell, men den kan också och inte minst vara ett kollektivt och socialt fenomen. Det är i den situationen skammen kommer över Kertész, och han säger: "... allt är mig främmande, allra mest jag själv."

Hur hanterar jag sådana tankar? Jag måste ändå förankra dem i vardagen. Kanske på annat sätt och med andra ord. Ändå tänker jag att Kertész har det långsiktiga perspektivet när han i samma bok skriver:
"Och vad för slags ståndpunkt kan vi inta? Vi kan lugnt säga ingen: allting är redan avgjort. I dag kan vi bara betrakta sakernas tillstånd i den historiska situationens ljus. Europa har upphört att existera, om de gångna sjuttiofem årens historia är orsak till eller enbart symptom på detta är likgiltigt. Det har blivit en vasallkontinent, andra makters militärdepå och uppmarschområde."
Så kan det se ut, formulerat i ord, och man behöver verkligen inte säga något om ekonomiska haverier i Europa eller om Ukrainakriget. Man kan tyst begrunda det man vet.