lördag 1 mars 2014

Krig på gång. Ukraina som fri nation eller nationalsocialistisk mardröm

Krimkriget
Om man trodde att Putin och hans maktkrets skulle förhålla sig till passiva till utvecklingen i Ukraina måste man ha förundrats över de senaste dagarnas utveckling och då inte minst lördagens väg fram till ett ryskt parlamentsbeslut som ger Putin rätt att sätta in militära förband.Vad ska det tjäna till? Först och främst att säkra Krim och flottbaserna.

Men också, vilket man talade om i BBC redan lördag eftermiddag, att passa på att knipa så mycket av östra Ukraina som möjligt. "Putin ser inte Ukraina som en nation utan som ett territorium." Så sades det och då är det självklart att man som betraktare måste tänka nästa steg, nämligen att Putin vill säkra så mycket som möjligt av detta territorium som är bebott av ryssar, rysktalande.

Här hemma skramlar nationalsocialister och andra nationalister med "civila vapen". De mobiliserar anhängare som reser till Kiev för att understödja sina kamrater i Svoboda och andra organisationer. På den nya nätsidan Motgift.nu (som drivs av bland andra Jonas de Geer och inte ska förväxlas med Motpol.nu) och som jag helt kort berör i min kommande bok skriver man:
"Som nationalist vill jag vara konsekvent och tro på ett framtida Europa av fria folk i fria nationer. Att det finns ett ukrainskt folk och en ukrainsk identitet råder det inga tvivel om, och deras kamp för självständighet och suveränitet har mitt fulla stöd. Deras ledande nationalistiska parti är dessutom goda vänner med Svenskarnas parti, och har besökt oss i Sverige och dessutom flera gånger uttryckt sin solidaritet med vår kamp för ett svenskt Sverige. Nu är de inne i en avgörande tid för deras nations framtid och har gjort analysen att deras deltagande i revolutionen är till deras och nationalismens gagn (...) Ett nationalistiskt Ukraina är bra för nationalismen i hela Europa."
Och i en aktivistdagbok kan man läsa:
"Jag känner, djupt, att jag är övertygad om att Europas omdaning har börjat här, i Kiev, Ukraina."
Alldeles bortsett från att ukrainarnas frihetslängtan tycks ha nått en delseger på en mycket besvärlig väg, kan jag inte låta bli att fråga mig vad det är för ett slags "omdanat" Europa dessa nationalsocialister drömmer om. Ska man tro det allmänna svamlet på Motgift.nu så kan det formuleras negativt och så här i en text om fotbollslag av idag:
"Många vita ungdomar har gått miste om ett kontrakt eller en chans att få provspela på grund av det judiska inflytande i sportens värld, där vita trycks undan för att ge plats åt medelålders negrer med sviktande fysik."
Och så här när de Geer skriver om den islamistiska terrorn i London:
"Detta programmatiska vansinne – en följd av den gamla judiska maktstrategin att moraliskt och etniskt undergräva de vita, kristna nationerna – måste få ett slut."
Så ser världen ut från den horisont som Svenskarnas parti och andra nationalsocialister i vårt land skapar också för perspektivet på Ukraina. Det är därför de värvar frivilliga att resa ner. De vill livas upp i ett judehat som alltid tycks mig lika förbryllande. Vad har "judar" att göra med fotbollsturneringarna i Europa, vad har "judar" med avrättningen av den brittiske soldaten i London att göra?

Nå, det är lätt att ens eget perspektiv tippar över. Men när jag denna lördagskväll följer BBC och andra medier så är det förstås det omedelbara krigshotet som bekymrar mest. Även om jag tycker att man i denna situation också ska fundera över varför judiska ledare i Kiev uppmanat församlingens medlemmar att lämna staden - och helst också landet - och jag förstår varför den uppmaningen kommer, så menar jag att det är varje ukrainare - jude, ortodox, katolik eller av annan tro - som blir offer för den ryska politiken.

Blir det krig kan vi nog räkna med att varken USA eller EU kommer att bistå Ukraina. Istället kommer med all säkerhet landet att smulas sönder av de ryska anspråken, och med en formell delning i en nära framtid att bli ett mini-Ukraina där de forna ryska medborgarna istället förenat sig med Putins ryska rike. För att främja en sådan utveckling har de nya provisoriska makthavarna i Kiev aktivt bidragit med sitt urbota korkade beslut att inte längre tillåta ryska som officiellt andraspråk i landet (Detta visar sig nu vara ren desinformation. Följ denna länk, skickad till mig av Bodil Zalesky för vidare information).

Revolutionsromantikerna i Svenskarnas parti och Nordisk Ungdom ter sig lika patetiska som de romantiker av svart, brun och röd färg som på 1930- och 1940-talen tog värvning för att se till att den egna sidan vann i krigen. Spanienfrivilliga är än idag betraktade som hjältar, men i själva verket bidrog de bara till lidandet. Vad dagens Ukraina-frivilliga bidrar med är för tidigt att säga. Förmodligen får de bara uppleva det egna "segerruset", de blir "revolutions-turister" och kan publicera eggande dagböcker på nätet. I en militär konfrontation lär de inte ha mycket att bidra med. Om den ryska arméns vapen mullrar över dem kommer de hukande och rutinmässigt att förbanna "judarna".

***

Björnbrum skriver:
"Frågan är vad 'väst', kanske i första hand EU, skall göra om man sitter med västra Ukraina i knäet: fattigt, nedgånget, skuldsatt, fullt med obehagliga nationalister/fascister/nazister av gammalt ökänt märke. Kan man tänka sig att strategerna i Kreml har förutsett detta och är redo med förslag? Jag antar att de inte har önskat den nuvarande krisen, men de har förmåga - och kanske goda möjligheter - att vända krisen till något fördelaktigt för Putins långsiktiga politik. EU orkar knappast stötta upp ett fallfärdigt Ukraina, inte när unionen själv mår dåligt, men låt oss säga att Moskva kommer med ett erbjudande om samarbete ...? Putin har råd att verka storsint och uppträda som en första rangens statsman, det kostar inte så mycket när motparterna är fumlande korttänkta klantskallar. Han och hans stab kanske sitter och funderar några schackdrag längre fram, när ett skakat EU är redo att öppna närmare samarbete med Ryssland i en ekonomisk zon från Atlanten till Stilla havet. Skulle 'väst' krångla kan det ju alltid bli fel på någon gasledning eller så ..."
Kyiv Post skriver:
"However, Ukraine's transitional government has failed to prevent the takeover of Crimean government buildings and airports. Moreover, armed and uniformed men are manning road checkpoints under the Russian flag."

8 kommentarer:

Bodil Z sa...

Det där med språket är förstås ett grovt felsteg, men det handlar inte om att förbjuda ryska som språk utan som officiellt språk. Det är väl skillnad? För historien bjuder på många exempel, där språk verkligen förbjudits, alltså där människor förbjudits att tala ett visst språk. Vi har svenska exempel på detta.

Inre exil sa...

Du har alldeles rätt, slarvig formulering, ändrar genast.

Anonym sa...

"Putin ser inte Ukraina som en nation utan som ett territorium."
-----------
Det kanske är så. Att de delar av Ukraina som befolkas av ryssar kan betraktas som ett ryskt territorium som borde höra till Ryssland? Och den del som bebos av Ukrainare blir det framtida Ukraina? Kanske det kan ge långsiktig fred?
Skandinaviska halvön var ju också förenade under en Kung och det medförde ju en viss antagonism mellan folken. När den senare blev tydligt uppdelad så tycks sämjan vara god när man blivit herrar i egna hus.
Rune

Anonym sa...

Tidigare kongressledamoten och presidentkandidaten Ron Paul har kommenterat Ukraina på sin internetsida. Jag respekterar hans omdöme då han ofta hamnar rätt och påpekar bristerna i USA:s utrikespolitik.

Det första han fastslog var att det inte är upp till EU, USA eller Ryssland att avgöra Ukrainas öde. Det är det ukrainska folket. Och om det ukrainska folket är splittrat, som det nu verkar, så kan en lösning vara att Ukraina blir en konfederation där de ingående delstaterna ges långtgående autonomi.

Jag tycker personligen att man kan gå ännu längre än så. Utan att kunna geografin i Ukraina perfekt så får jag uppfattningen att östra delen lutar åt ett mer ryssvänligt håll medan den västra lutar mot anslutning till EU. Varför kan inte den östliga delen av landet, efter en folkomröstning säg, bryta sig ut ur det nuvarande Ukraina? Om det är folkets vilja i den delen av landet kan de för all del också ansluta sig till den ryska republiken. Den västra delen kan i sin tur ingå associeringsavtal med EU och gå i motsatt riktning.

Jag har länge förundrats över att det anses som en så stor sak att en statsbildning inte håller ihop utan splittras. Vad är problemet med det egentligen? För min del tycker jag gott att världen kunde gå mot mindre och fler statsbildningar. Små nationer är ofta fredligare än stora. En liten nation innebär också mindre avstånd mellan makten och medborgaren. Ryssland upplever sig väl omringat av EU och trängt. Jag förstår inte alls detta spel. Det verkar finnas liten vilja från EU och USA att sätta sig in i ryssarnas perspektiv och odla goda relationer.

Vi är rädda för ryssen men ryssarna tycker det är obehagligt att ha EU och NATO inpå knuten. Det har ju varit på tal att installera raketrampar i Polen som har räckvidd långt in i Ryssland. Är det så EU och NATO skapar goda relationer med Ryssland?


Anonym sa...

Själv misstänker jag att den vanlige ukrainaren känner hat mot ryssen.
Annekterade av sin store granne, utsatt för svält av Stalin och förmodligen kulturimperialism av invandrade ryssar.
En smula som balterna upplever det inbillar jag mig.
När då Reinfeldt "förstår" ryssen kan man börja konspirera om gamla Svedala också.
HUBERT

Carl Jacobson sa...

Det finns en klar tendens att dra överdrivna slutsatser utifrån språkliga skillnader i olika delar av Ukraina. Att någon har ryska som förstaspråk innebär inte att de vill tillhöra Ryssland. Yulia Tymoshenko har ryska som modersmål och kommer från Dnipropetrovsk, som är ett rysktalande område.

Ändå hör hon till den ukrainska nationalistiska fraktionen, och talar alltid ukrainska i offentliga sammanhang. Och majoriteten av kievborna, som har ukrainska som förstaspråk, talar oftast ryska till vardags.

På liknande sätt är det fel att tro att de som önskar ett närmande till EU bara är de ukrainskspråkiga.

Visserligen äe EU-orienteringen i väster starkast - 74% enligt den enda undersökning jag sett - men också i öster är majoriteten - 52% - för ett EU-medlemskap. "Den som är emot EU i Ukraina är politiskt död", som deras EU-ambassadör uttryckt saken.

Att svälja Putis version att upproret är en fascistisk kupp, är att helt enkelt bortse från den breda folkliga uppslutning som finns bakom ett närmande till Europa/EU.

Att sedan de realpolitiska förutsättningarna för detta är minst sagt usla, är en annan sak.

Bodil Z sa...

Här är en text av Alex Voronov som jag tror klargör det språkliga läget i Ukraina:

http://ekuriren.se/ledareasikter/signerat/1.2180744-ryska-spraket-ar-inte-hotat-i-ukraina

Inre exil sa...

Tack Bodil för detta klargörande. Alltså fanns det ren desinformation ute.