Godheten som katastrofal politik

Foto: Astrid Nydahl

Det har tjatats i åratal nu om godheten - kanske skulle jag skriva "godheten" för att inte missförstås - och ibland tänker jag att detta tjat saknar fortsatt mening. Fast kanske ändå inte. Efter läsningen av Anders Björnssons Midvinterblot (Hjalmarson & Högberg) fick jag mig en förnyad tankeställare. Han skriver:

Men när moralen överordnas politiken, och politiken, det vill säga all legitim maktutövning, blir detsamma som att bekänna sig till det godas krafter, och kämpa för det godas seger, då är det bara underkastelse som gäller. Den som inte är med mig är mot mig. Detta var på sin tid den kommunistiska messianismens besvärjelse. Numera är den amerikanska politiska eliten besjälad av frälsningstanken.

Just det: frälsningstanken! Och det är den vi igenkänner i all godhetspropaganda, från de små enskilda organisationerna ända upp i statsapparaten. Då kan det gå illa. Och som Björnsson också påpekar: "Alldeles för många människor är redan offer för denna logik."