torsdag 16 november 2017

Cohen och Werup, två judiska gentlemän som fattas i världen och vardagen



För ett år sedan försvann Leonard Cohen från jordelivet. Den rikedom han efterlämnade är inte ämnad för korta kommentarer. Kanske bara en liten blick på hans poesi, här läst av honom själv till musik av Philip Glass (hela skivan heter Book of Longing, alltså samma namn som Cohens bok, och den är ett sant äventyr att lyssna till).



Också Jacques Werup avled för ett år sedan. Det är sannerligen inte heller lätt att skriva eller tala om. Han fanns i hela mitt liv, i unga år som en i Malmös kulturkrets, senare som vän, även om vi de sista åren upphörde att talas vid (det hade i många år skett på telefon) av olika skäl. Men jag minns honom med både värme och en smula sorgsenhet. Inte minst när jag tänker på hur mycket svåra hälsoproblem han hade. Ändå finns ju också hans livsverk kvar. Och jag lyssnar så gärna (som här i sällskap med Lill Lindfors):




6 kommentarer:

Cello Jr sa...

Mankind? That is an abstraction. There have always been and always will be only individuals.

Johann Wolfgang von Goethe

Thomas Nydahl sa...

Just det, så är det (fast det var ju lite roligt att Goethe talar engelska som här!)

Cello Jr sa...

Ack. Leonard Cohen förstås en gammal, gammal favorit. Var ska man börja? Första albumet, eller Songs of love and hate, eller The Future, eller sista albumet, If you want it darker?

Jaques Werup. "Casanovas resor" och "Pornografens död". Plagiatanklagelsen i fråga om den sistnämnda.

Lill Lindfors. "Om du nånsin når ditt Samarkand" (osäker på titeln).

Cello Jr sa...

Snodde citatet från en judisk-amerikansk Facebook-vän.

Cello Jr sa...

Hoppla, som Olof Palme skulle sagt, men mitt citatet var avsett för postningen innan. Hur kunde det bli så här? Bara druckit ett glas vin.

inkan sa...

Tack Thomas- två av mina favoriter, som jag lyssnar på med jämna mellanrum.
Och Jaques Werup var ju också lite av en jazzmusiker. Hörde honom spela i min ungdom. Poesi och musik hänger ihop.