Bernard-Henri Lévys bok The Genius of Judaism

Foto: Astrid Nydahl

Så bra det nu går med ett enda fungerande öga - och det går inte så bra - läser jag nu Bernard-Henri Lévys bok The Genius of Judaism. Märkligt nog är hans böcker väldigt sällan översatta. Naturligtvis inte till svenska (det finns lättviktiga undantag, Ängel och demon är inget märkvärdigt alls), men förvånande nog rätt så sällan till engelska. Det är en märklig blandning av självbiografi, studie av judendomen och en läsning av Jonas bok i Bibeln. Till den har jag förstås inte kommit. Befinner mig ännu i den dramatiska första del som heter The Glory of the Jews, kapitlet The New Guise of the oldest form of Hate, och ur det klipper jag dessa ord:

There are wonderful days when I wake up thinking of myself as a child of the Enlightenment, reasonable, rational, optimistic, energetic, ready to change the world, to defy the gravity of fate. On such days it is possible not only to fight, using both sword and strategy in the manner of Jacob facing Esau, but also to advocate, explain, oppose the unopposable, try to convince - and succeed.

Den optimismen finns det sällan skäl för. Boken visar det i övrigt. Mycket av diskussionen handlar dels om förintelsen av den europeiska judenheten, dels om "den nya" antisemitismen. Han använder begreppet "Holocaust" (eller ska jag säga att översättaren använder det, jag vet ju inte vad det står i det franska originalet) och han räknar upp tre argument för att just detta folkmord skiljer sig från andra. 

Grovt uttryckt är de att förintelsen var "the only massacre designed to be final", "the only genocide designed to be without appeal" och det tredje, "the erasure not only of the living but also of the dead, not only of their presence but also of their memory, to the point of concealing that the crime ever occured and preventing it from being remember". 

Jag tänker att avsikt och resultat är två helt olika saker. Litteraturen om detta folkmord är oerhört omfattande och därmed är minnet - det kollektiva - starkt och levande i minst två generationer. Vad som sker är däremot att revisionismen tycks växa sig starkare bland unga människor och hota detta minne. 

Övertygad om att boken kommer att väcka både eftertanke och invändningar kommer jag med största sannolikhet att återvända till den här i bloggen.