fredag 10 november 2017

Förkrigstid - hur lång tid av fred har vi kvar?

Highland Cattle vid Landön i november. Foto: Astrid Nydahl
Jag har skrivit det många gånger under årens lopp. Vi lever i en förkrigstid, vars förlopp krymper allt mer samman till det vi fruktar allra mest. Lika ofta som jag skrivit i ämnet, lika ofta har jag häcklats. ”Det är väl självklart att det inte blir fler storkrig”, ”Alla förstår väl att krigens tid är förbi” och liknande har jag fått höra och läsa.
Den som anstränger sig det minsta och söker fakta kommer snart att se hur det är ställt. När NATO:s generalsekreterare Jens Stoltenberg för några dagar sedan höll presskonferens inför ett möte med alliansens försvarsministrar lät det bland annat så här:

We also need to ensure that roads and bridges are strong enough to take our largest vehicles, and that rail networks are equipped for the rapid deployment of tanks and heavy equipment. NATO has military requirements for civilian infrastructure and we need to update these to ensure that current military needs are taken into account.  But this is not a job for NATO alone. It requires close coordination across national governments and with the private sector. The European Union also has an important role to play. So NATO and the European Union must continue to work very closely on this vital issue. (mina understrykningar)

Om vi inte levde i en förkrigstid, varför skulle en sådan maning ens vara påkallad? Jag tar Stoltenberg på orden. Han vet vad han talar om. Han är en av de få som verkligen känner till fakta från de innersta kretsarna i NATO:s medlemsländer.

5 kommentarer:

Cello Jr sa...

Delar din farhåga sen Syrien-krigets utbrott 2011. Redan då var det viktigare att undvika kärnvapenkrig än att låta sig styras av avsky visavi Assad och Putin. Ibland får jag känslan att just detta är vägledande för Nato:s och USA:s agerande. Hur paradoxalt det än må tyckas, så verkar både Putin och Trump kämpa mot de krafter (senator McCain m fl) som tycks vilja påtvinga världen ett slags Pax Americana. Vad har denna strävan hittills lett till? Tja, kaoset i Libyen med känt resultat för EU. Nej, America First handlar inte om isolationism utan om interventionism först när det ligger i USA:s intresse. Inte för att i wilsonsk anda göra hela världen demokratisk.

Thomas Nydahl sa...

Dina resonemang är som alltid bestickande! Tack för att du kompletterar och diskuterar. Är det inte just det som är en av poängerna med att driva en blogg? För mig är det så.

Cello Jr sa...

Som gammal tidig f.d. bloggare (började 2005) vet jag vad du talar om. Även den där återkommande känslan "är det värt mödan"? Som Lars Vilks påpekar är din blogg av hög kvalitet, och just det kan bitvis förklara avsaknaden av kommentarer på vissa, speciellt då litterära eller existentiella, inlägg du gör. Många läsare vet inte vad de skall svara. Dessutom är de ofta, som jag, ett slags "nätaktivister", de kommenterar på din plus en drös andra bloggar och tidens stora frågor är som bekant politiska och tiden räcker inte till för litterära eller existentiella inpass. Jag använder numera min Facebooksida som ett slags blogg och gör säkerligen minst 10 ofta 20 inlägg per dag. Man märker hur nästan bara de "gulliga" inläggen med foton på hund och natur "lajkas", fast jag tror många läser de politiska texterna också. Förresten länkar jag ofta, t o m mycket ofta din blogg, men av kommentarerna här att döma, så är det ovisst om mina Facebook-vänner är på din och min våglängd.

Cello Jr sa...

Post Scriptum till just nu inte publicerad tidigare kommentar. Din blogg är vacker mkt tack vare Astrids foton. Det är en styrka. Vissa mkt bra bloggar, t ex Det goda samhället (även dess kommentarfält håller mkt hög kvalitet), förlorar starkt på att vara estetiskt osköna. Det fick mig (jag vet ditt ur min synvikel kuriösa förakt för gamla Avpixlat) att sällan läsa Avpixlat för att det var en så estetiskt ful sida, trots att jag hyser stor vördnad för Mats Dagerlind. Efterträdaren Samhällsnytt mkt mer estetisk, men undrar om den ändå inte kommer flunka, mest på grund av att floran av likartade och bättre hemsidor växer hela tiden, t ex Dick Erixons nästan egenproducerade Samtiden.nu. Mkt snygg layout förresten. Hoppas dock Samhällsnytt överlever, inte minst p g a vissa scoop. Nyheter Idag är i samma scoop-bransch, minns inte vad du tycker om den sidan, dock något undrande över din bannbulla visavi Fria Tider. Ja, ja, inser att en stark filosemit kan misstänka en dold antisemitism i dess material eller presentation av vissa nyheter, men jag tror att det kan finnas två förklaringar: 1) Man behandlar verkligen Israel som vilket annat land som helst; 2) Man går en balansgång mellan Motpol/identitärerna och SD, och vill påverka identitärerna i mindre antisemitisk riktning genom att ge dem delvis rätt i vissa hänseenden. Sammanfattningsvis: i och med Aftonbladets förlorade heder, så inser vi båda förmodligen, att bortsett från PK-hegemonin inom televisionen, så har ett veritabelt paradigmskifte just ägt rum. Floran av alternativa medier formar vår politiska debatt mer än PK-media. Håller du med?

Thomas Nydahl sa...

Bara helt kort. Du skriver: Man går en balansgång mellan Motpol/identitärerna och SD, och vill påverka identitärerna i mindre antisemitisk riktning genom att ge dem delvis rätt i vissa hänseenden.

Det menar jag att de inte gör. Det är samma gubbar bakom Fria Tider och Motpol. Daniel Friberg finns bakom scenen även om FT har en annan redaktör. Och jag kan inte se något försonande alls med den. Chang Frick har sina poäng, utan tvekan, men det är trots allt Samtiden som står för kvalitet, sans och intellektuell hederlighet. Samtiden är formmässigt eländig och oöverskådlig men betydligt mildare i sin framtoning än den förfärliga Avpixlat var.

Summa summarum: dessa s.k. alternativa medier är av ytterst marginell betydelse för mitt arbete. Jag hämtar materialet, i nio fall av tio, utomlands, också från Danmark.