 |
| Foto: Astrid Nydahl |
Den
missanpassade konsumenten angriper poliser och brandmän, sätter fyr på
grannarnas bilar, slår sönder det som skulle vara gemensamma institutioner
(skola, daghem, bibliotek) och jagar de människor som inte anslutit sig till
pöbeln. För varje sten som träffar brister det kollektiva nätet ännu en bit och
vi har kommit närmare det tillstånd som kan betecknas som lågintensivt
inbördeskrig (det som Hans
Magnus Enzensberger sammanfattade så drabbande, det som innefattar allt
från stenkastningen till våldtäkten, från eldhärjandet till rånen). Klagoropen
"polisvåld", "rasism" och "utanförskap" används
som sköldar bakom vilka alla sorters beteenden odlas. Mediaklassens stryker
medhårs och lovsjunger de betonggetton som för varje med(ia)veten
medelklassidylliker skulle vara otänkbara att leva i. Försöken till analys (och
kritik) av det etniskt, kulturellt, religiöst och politiskt konfrontativa möts
av förakt och svartmålning. Det gamla språkets förvaltare ställer sig också vid
varje grind och vaktar så att inte en enda kritiker släpps in i lagomlandets
eget gated community. Det ena nya språket är inte nytt i det avseendet.
Som alltid försöker det dölja samtidigt som det oavsiktligt beskriver en
katastrof. Det andra nya språket sjunker allt djupare ner i de infantila
lätenas kakofoni.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar