Jens Andersen: Under
bjælken. Et portræt af Kronprins Frederik (Gyldendals, Köpenhamn)
Måste man vara monarkist
för att skriva om en ny bok i den monarkistiska genren? Absolut inte. Det
kanske rentav är gagneligt att läsa den med republikanska ögon. Men när det
gäller Danmark är det lite speciellt. Med rötter i Köpenhamn på fädernet har
jag alltid intresserat mig för Dronning Margrethe, prins Henrik och deras
familj. Drottningen själv är utöver allt annat en glimrande kulturpersonlighet.
Hon målar, arbetar med översättningar av förstklassig litteratur, hon är verksam inom
teatern med scenografi och kläder. Prinsen är poet i egen rätt, hans sonetter och andra dikter finns översatta till danska, och han är dessutom vinodlare i födelselandet Frankrike.
Nå,
frågan är då om kronprins Frederik kan mäta sig med föräldrarna. Redan vid en
första anblick visar Jens Andersens bok att referenserna är helt annorlunda.
Längst ner på varje boksida löper citat ur popsånger (!) tryckta i blått och
boken avslutas med kronprinsens Spotify-listor, idel popmusik, inget annat. Vad
motiverar ett sådant inslag? Jag kan bara tolka det som en flirt med unga
läsare. I så fall tror jag inte att det är det minsta effektivt. Är man
monarkist så är man. Det är inte något man låter sig påverkas av vid läsningen
av den kommande regentens populärmusikaliska referenser.
Betydligt intressantare
är frågan om kungahusets relation till kyrkan och den kristna tron. Liksom i
vårt eget land har den danska monarken en sådan förpliktigande relation. När man
frågade en välkänd teolog om saken, tillika ordföranden i danska,
islamkritiska, Trykkefrihedsselskabet, Katrine Winkel Holm så ser
hon inget problem med att kronprinsen uttalat att han knappast tillhör ”den
teologiska eliten”:
”Vi har haft en usædvanlig situation nu med en dronning, som er utrolig teologisk kompetent. Det kan han så ikke leve op til, men det synes jeg heller ikke, han behøver. Han skal jo ikke udlægge teksten for os. Der ligger noget rent formelt i hans rolle. Han skal være loyal over for kirken, og for øvrigt er han så en almindelig kirkegænger og ikke en eller anden kronet biskop. Han bør så måske ikke snakke så meget om det, for han ved ikke så meget om det”.
Jens Andersen är bland
annat känd för sina biografier över H.C. Andersen och Astrid Lindgren. Han är
en ytterst seriös författare. Under lång tid har han samtalat med den blivande
kungen. Jag tror att han kommit honom alldeles ovanligt nära och mycket av
samtalen i boken ger intryck av en man som gärna delar med sig av erfarenheter
och liv. Boken har fått ett blandat bemötande i Danmark. BT menade att vi här
ser den ”ultimative Frederik-biografi”, medan Ekstra Bladet
kallar det ”en flov affære, at sende sådan en mursten i retning af juletræerne,
når man har så lidt på hjerte”. Politikens Lilian Munk Rösing skriver: ”Kronprinsen
inkarnerer den utilpassede søn, den loyale bror og efterhånden den kærlige
ægtemand og familiefar”.
Boken är rikt illustrerad
med bilder från kronprinsens liv, från barndomen fram i nutid när han nästan 50
år gammal (han är ju född 1968, och det årets revolter genererar också intressanta tankar om uppror och frigörelse hos honom) visar sig med fru och barn. Som sagt: bryr man
sig det minsta som människa med några danska rottrådar om vem som ska inneha
den ceremoniella posten som konung är förstås Jens Andersens bok av stort
intresse. Jag har läst den så och jag rekommenderar den just därför. I vår
oroliga och mörka samtid är det alltid fascinerande att ta del av det som äger beständighet
och är djupt rotat i en tradition.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar