torsdag 16 november 2017

Den kollektiva skuldens kultur

Foto: Astrid Nydahl

I allt totalitärt tänkande kännetecknas kollektiv av särskilda egenskaper. Vi känner dessa kollektiv väl från historielektionerna: "kulaker", "judar", "tyskar", "asiater" etc. Dessa kollektiv är inskrivna i stora sociala och politiska dramer, inte sällan i samband med våldet och slutligen döden som avslutande ingrediens. Jag behöver inte ens exemplifiera för att det ska klargöras. Också "rödhåriga, "svartmuskiga" och andra pigmenteringar kan med fördel behandlas kollektivt, för att inte tala om ansiktsdrag.
  
Nu har ett nytt kollektiv förts in i det allmänna medvetandet, med samma skurk- och skuldegenskaper. Problemet är att kollektivet väl i runda slängar utgör halva mänskligheten. Det handlar som alla förstår om männen. Som en enda ynka man utan särskilt mycket talan vill jag i alla fall citera några kloka ord jag fann i Svenskan:
Den kristna idén om människors nedärvda skuld och delaktighet i världens ondska har ett universellt anspråk. Den omfattar alla och är ingen komponent att addera till annat i tillvaron. Den är ett villkor för den mänskliga existensen. 
Den radikalfeministiska föreställningen om en specifikt manlig skuld har helt andra förtecken. Den är ett svar inte på människans avsteg från Gud, utan på idén om ett förtryckande patriarkat som agerar i grupp. Mannen tillskrivs skuld, åläggs ansvar just eftersom han ingår i ett utifrån kön definierat kollektiv.
Någon närmare presentation av situationen är inte nödvändig, alla vet vad det handlar om. Kampanjen betar nu av yrkesgrupp efter yrkesgrupp. Vilka män som ska komma efter teaterns, filmens och juridikens områden vet vi inte, men att det kommer fler kan vi nog vara rätt så säkra på. Manlig skuld är alltid ett gångbart tema. Att dessa kollektiva skuldkampanjer ens är möjliga i en tid som annars präglas av mycket stark individualism kan se ut som en motsägelse men är egentligen konsekvent. Det är alltid jaget som är en individ, de andra är ett kollektiv (eller "helvetet" som Sartre skrev). Jag kan utan att tveka säga att radikalfeminismen är en totalitär ideologi och att dess soldater och anhängare tänker i kollektiva termer och handlar därefter. Den är bara alltför lätt att känna igen. Ibland tror jag att vi borde vara vaccinerade vid det här laget, men det är en illusion.




2 kommentarer:

elina sa...

Men inkonsekvensen är total. Feministerna hatar män. De är dock som barn betalda av sina fäder, har pojkvänner, är gifta med män, ses i bilder med sina senaste kärlekar av manligt kön. Konsekvens vore att helt avstå från män och även av de av män skapade produkterna som feministerna anser vara patriarkala och förtryckande (broar, borrar mm).
Då vore det trovärdigt.
Äta kakan och har det kvar är feministernas ideologi.

Detta med övergrepp är helt annan sak och bör skötas av polis inte av median rättegångar, ibland 30 år efter eventuell händelse. Att vara dålig förförare och plump person är inte kriminellt. Att anklaga i grupp är mer än obehagligt.

Joakim P Jonasson har gjort en studie om sexövergrepp i Sverige. Den dog totalt efter alla anklagelser på våra vita män.

Lars-Erik Eriksson sa...

Feminismens andra våg sköljer in och de män som definierar sig som just feminister får frikort tills de avslöjas som dyvåta opportunister.
Man kan - om man älskar en bra konspiration - misstänka att omsorgsinvandringens utplånande av kvinnofriden nu bemötes medelst en kringgående rörelse.
Sven Melander: "Zara Larsson har ju rätt, det är vi män som beter oss illa!"
Alltså agerar vänstern för att komma tillrätta med importerad våldtäktskultur genom att skuldbelägga alla män, för att inte bli beskyllda för det man anklagar majoritetsfolket för: strukturell rasism.