 |
| Trummisen vid minns |
Jag tänker inte på filmer som aldrig borde ha spelats in. Inte heller på pinsamma dokusåpor. Jag tänker på musikern, människan och lokalsamhällets Loffe. Det var här hos oss i Kristianstad han valde att leva. Han blev snabbt du och bror med oss alla. Träffade man honom så stannade han och skänkte bort en pratstund. Ville det sig så fick man en portion av hans goda skratt med sig hem. Han levde i Öllsjö. Det är inte långt ifrån mitt eget hem.
Loffe fick cancer som många andra, hans avled natten till idag i 80 års ålder. Läs sambons ord här i lokalavisen.
Man ska inte glömma att Loffe var en stor jazztrummis. Han hade väl spelat med många av de stora (och han jammade med Jimi Hendrix, det får man inte glömma), men också med svenska artister som Pugh Rogefeldt.
Loffe blev den stora trummis-förebilden för mig i tonåren. Jag fick själv förmånen att gå i utbildning. När jag ännu var en liten pågablära, dock tonårig sådan, var jag med kompisarna på en heldagskonsert på Amiralen i Malmö. Där uppträdde alla de grupper vi älskade. Och så duon vi aldrig skulle glömma: Hansson och Karlsson (fråga mig inte varför Loffes efternamn stavades med K i gruppnamnet). Här kan de avnjutas i en konsertupptagning som är likadan som den jag sjönk in i, icke-dansande som jag var där ute på dansgolvet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar