onsdag 23 augusti 2017

Omöjligheterna inför den annalkande katastrofen

Foto: Astrid Nydahl
Vem väljer min framtid? Drabbad av illusioner svarar jag förstås att det är jag själv. Men befriad från illusioner försöker jag varken lura mig själv eller andra. Min framtid väljs förstås av maktens män och kvinnor. Över deras beslut har jag inte minsta inflytande. 

Demokratiritualerna  är blott fäktande med armarna och pedagogiska övningar (som ofta får mig att återkoppla till demokratur-begreppet, eftersom de endast är formaliteter utan minsta anknytning till den politiska och ideologiproducerande överbyggnad som uttrycks i samtliga media-typer). Inte en enda papperslapp i en enda vallokal kommer att överensstämma med de framtidsdrömmar jag eventuellt odlar. Inte en enda. Men är då inte den parlamentariska demokratin bättre än andra styrelseskick? Vi är övertygade om det, endast för att vi idag inte känner "något bättre". Brukar det heta. 

Historien har plöjt fram över planeten utan att man i några som helst skeden hade kunskap om det som kunde vara bättre. Andra faktorer bestämde förändringarna, vilka de skulle bli och när de skulle inträda.

Jag diskuterar med en vän och vi är överens om att när det denna gång går åt skogen så är det i mycket hög grad av samma skäl som förra gången. Det andra "världskriget" var intimt förknippat med samtliga de faktorer som kunde beskrivas som "går åt skogen"; de sociala sammanbrotten, den omfattande vågen av judehat som ledde till de hitleristiska massmorden och de industriellt konstruerade anstalter där förintelsen genomfördes, statskupper som kallades "revolutioner" och drev fram sina arbetsläger, fängelsearkipelager, massmord och fördrivningar, striderna om marknaderna och råvarorna i kolonierna. Man kunde förstås ha gjort långa listor över enskildheterna i den katastrofen (liksom man kunde göra det i den annalkande).

Vad är det vi skådar varje vaken dag? På vilket sätt skulle det skilja sig från inledningen till den förra stora katastrofen? Nej, jag väljer inte min framtid. Det finns bara två sätt att ens förhålla sig till den: antingen flyr man sam- och framtid rent fysiskt eller så gömmer man sig i en inre exil. Det har ingenting med påverkan eller inflytande att göra.


2 kommentarer:

elina sa...

Min framtid valdes av ekonomin. Min framtid var att börja arbeta vid 12 år trots att jag gick i skolan. Det tog tid innan jag kunde ta egna beslut, flytta och studera vidare som var min enkla dröm.

Har nyss fjällvandrat med mitt 12 år gamla barnbarn. Det var informativt. Så mycket breda funderingar! Jag som oroade mig för mat och skolavgift i den åldern. Hon greppar allt som pågår på sitt än barnsliga sätt. Hon lever i en annan värld och som superbegåvat barn med välbeställda föräldrar har hon mera valmöjligheter som att flytta från Sverige(hon har den tanken redan), landet jag är medskyldig till att ha förstört.

Jag vet inte hur det gick till. Jag arbetade 60 timmar i veckan. Jag hann inte mer. Jag såg länge sedan vart det lutade och läste all information jag hittade, läste vidare i Universitet, drog slutsatser med den förmåga jag har. Har upplevt personligt hot från islamister och varit "under jorden" i tio år. Det stämplar. När det drabbar en personligen ramlar "polletten in".

Skulle jag ha ställt mig på torget och skrikit? Ingen hade brytt sig om det.

Stort tack för dina inlägg. Du är den första jag läser varje dag. Ursäkta ett långt personligt inlägg tack vare din text.

Thomas Nydahl sa...

Elina, tack för dina fina och tänkvärda kommentar. Känner igen mig i det mesta (fast jag började arbeta det året jag skulle fylla 16, det är skillnad). Fascinerande, det du berättar om ditt fjällvandrande barnbarn, jag tror att man har större förutsättningar om man så tidigt i livet reflekterar över vuxenlivet.
Om det personliga och hur man påverkas håller jag med dig. Min erfarenhet är ungefär densamma. Men jag känner mig inte stämplad längre, jag är stolt över min kritiska hållning och min för många påträngande verksamhet riktad mot islam och våldslärorna den för med sig hit. Torgskrikandet är däremot ingen betjänt av.