Bokskogens skydd, bortom "det andra"

Forsakar, försommar 2009. Foto: Astrid Nydahl

"En stad räddas inte av någon rättfärdig människa som bor i den, utan av de skogar och träsk som omger den." (Thoreau, ur dagböckerna, översättning av Peter Handberg)

Också bokskogen är ett rum för mig. Den frasiga, spröda grönskan bildar väggar och tak till ett rum - en sal - där jag vandrar alldeles ostörd. Inga människoröster, inte en enda modern ljudförmedlare, ingen "musik" och inga erbjudanden, endast fågelsången från grönskans gömslen och vattnets fall och porl. En östskånsk bokskog med ett vatten som faller från höjden mot sänkan, ljuden som blandas med ljudlösheten i en allt större frid. Att finnas i den salen är något som överträffar alla de andra, också de som ropar på nöjen och förströelse, som om människolivet betydde något annat än att förströs på vägen mellan vaggan och graven. Just i den betydelsen - det andra - finns bokskogen och vattnet med mig. Att söka det andra, att finna det, är att alltmer fjärma sig från det gängse, det som bryter ner och pulveriserar det som borde ha värnats.