I en liten serie om tre program från BBC berättar man om livsmedlens E-nummer (se hela programmet via länken).Så effektivt har ingen krossat ett antal av mina fördomar. Vi har fostrats av godhetens profeter att sätta likhetstecken mellan E-nummer och gifter, framställda i laboratorium. Så är det alltså inte alltid, många av dessa nummer betecknar helt naturliga ämnen. I programmet gjordes ett experiment: programledaren åt under ett dygn det värsta skräp man kan tänka sig. Endast två av de e-nummermedel, av dryga femtiotalet, han åt hade någon som helst negativ effekt. Det farliga var istället allt fett, socker och salt han satte i sig (via godis, sylter, pizzor, drycker och annat).
De flesta vi får i oss med maten eller vinet är helt ofarliga och därtill naturliga och viktiga. Inte heller sulfiterna i vin (som många ryggar tillbaka till i systembolagshyllan) är främmande eller skadliga för oss, vi har dem naturligt i våra kroppar (och de utvecklas naturligt när vin jäser. Sulfiten förhindrar att vinet surnar vid kontakt med luften. Utan sulfiterna skulle vinet smaka som ruttna äpplen).
Och när jag såg i programmet vad vanlig hästskit i kombination med mänsklig urin kan framställa såg jag också, inte utan rodnad, hur mina egna fördomar ser ut.
Från dagens E-nummerfixering till den större frågan om vad kunskap är, hämtar jag ännu ett litet citat från den kommande dagboken av Sándor Márai, skrivet 1984:
”Man prisar en strävsam och pustande essäist, talar om ”hans stora vetande”, han skriver ju om allt mellan himmel och jord. Men alltsedan boktryckarkonsten uppfunnits är ”vetandet” ingen förtjänst – man har bara att gå till bokhyllan, där man hittar en oöverskådlig mängd uppslagsböcker som samlar och förklarar alla uppgifter.Före Gutenberg – och vilket språkområde vi än tänker på – krävde ”vetande” ett oerhört offer, att leta upp de oundgängliga detaljkunskaperna fordrade möda. I dag kräver ”vetande” inte längre ansträngning. Om någon inte ”vet” det han skall föreläsa om är det bara lättja. Den hopsamlade informationen, det som utgör ”vetandet”, är endast då en förtjänst om allt det som författaren letar ihop ger upphov till något nytt och originellt.
I uppslagsböckerna, som i ett otal järnvägsvagnar, hopar sig tegelstenarna, av vilka man i dag kan välja mellan att bygga ett fängelse eller en katedral. ”Att veta” är inte längre svårt, att skapa nytt av detta vetande är svårt, nu också, som det alltid varit.”
Sándor Márai: Dagbok 1984-1989 (översättning av Ervin Rosenberg ur en kommande bok). Foto från den östra Ölandskusten av Astrid Nydahl.
10 kommentarer:
Jag tror av vad jag har läst och själv erfarit att det finns både bra och dåliga e-nummer. De som kommer av naturlig väg/ingredienser är som jag förstod inte farliga däremot tvivlar jag på de syntetiska e-nummerna. Sedan när det gäller sulfit i vin, finns också i ketchup, inlagda soltorkade tomater mm så triggar det bla astma. Det vet jag av egen erfarenhet. Någonting säger mig att något är fel med vår hel- och halvfabrikerade mat, sättet den tillagas på, eftersom där måste tillsättas en massa färgämne, smakförstärkare mm för att den ska se aptitlig ut och ens smaka något. Bättre att laga allt från grunden och skippa alla hel- och halvfabrikatprodukter. Tyvärr såg jag inte hela första programmet men ändå vet jag ju att det finns e-nummer som är förbjudna i andra länder men tillåtna i Sverige trots att de ger en förhöjd risk för cancer, leukemi och skapar allergiska reaktioner, astma och annat. Glutamat, smakförstärkaren som ibland används hejdlöst och i stora mängder, har konstaterats vara en av orsakerna till fetma också den "krydda" som används för att kamouflera dålig mat, smak mm. Jag kan tycka att det idag hysteriska användandet av e-nummer är ganska galet som när man i en vanlig marsipantårta, vilken bör ätas upp inom ett par dagar, kan finna 24 olika e-nummer. Vad nytta gör dessa tillsatser i en produkt som endast är färsk i ett par dagar? Bakar jag en tårta hemma så pytsar jag ju knappast i en massa e-nummer och varför det ska göras i mat som bör ätas upp inom några dagar, det förstår jag verkligen inte. Jag tror man bör se över användandet, mängden och faktiskt fråga sig på allvar om detta eller dessa e-nummer verkligen behövs i en vara som ändå bör förbrukas inom loppet av några dagar. Jag har en egen tumregel när jag handlar mat; så få e-nummer som möjligt. Förresten, jag tror att de flesta skulle läsa boken "Den hemlige kocken" och "Äkta vara" åtminstone jag fick en lite annan syn på vår mathantering. JAg som de flesta andra, trodde att den rökta skinkan jag köpte var rökt, men inte är den rökt alls utan istället har man pytsat i rökarom, skinkan har inte ens varit i närheten av någon rök och nej, jag förstår inte det fuskandet och trixandet med mat som vi konsumenter oftast betalar dyrt för.
Jag råkade läsa en artikel i DN, där tillsatserna jämfördes med kosmetika. Maten sminkas pga undermåliga (eller otillräckliga) råvaror.
– Det största problemet är att tillsatserna i så stor utsträckning används för att skyla över att man inte har tillräckligt med äkta råvaror i produkten. Att tillsatserna används som ett slags kosmetika för att sminka upp maten
http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/den-hemlige-kocken-jag-ar-ingen-fanatiker
Jag hade förväntat mig, att du (av principiella skäl) skulle ogilla det här?
Ann och Johan, ni missförstår mig. Jag är mycket medveten om allt sjukt som finns i både livsmedel och kosmetika. Vad jag syftar på är min egen fördom och okunskap, jag visste helt enkelt inte att det finns en mängd naturliga och kroppsegna ämnen som ingår i e-nummerkatalogen.
Tack för era kommentarer.
Ibland läser man kanske lite väl snabbt :)...men det är bra att sådant som detta tas upp både i tv och på nätet. Det behövs ställas ordentliga krav på våra livsmedel.
Detta visar på en brist på kunskap hos befolkningen, som diverse alarmister har utnyttjat för att så rädsla hos oss. E-nummer finns ju bara för att underlätta märkningen av produkter, i stället för att skriva komplexa kemiska namn (i detta fall av Livsmedelsverket godkända). Toxiska ämnen kan givetvis inte tillsättas i våra livsmedel. Att sedan vissa individer har allergier även mot naturliga ämnen i nötter, skaldjur mm har inget med detta att göra. Om det finns allergener i en produkt (som nötter) så ska detta stå på förpackningen så att vi kan undvika dem. Kontrollen av vad vi sätter i oss är idag oerhört rigorös.
Bra då att sådana upplysande program sändes i teve.
.
Beträffande glutamat (salt av glutaminsyra, en naturligt förekommande aminosyra) finns inget vetenskapligt belagt om dess farlighet. Den finns i de flesta grönsaker och i vete och soja.
Glutaminsyra ingår som en viktig del i vår kropp och den förekommer i blodet, musklerna, fostervätskor och mjölk, antingen som fri aminosyra eller i proteiner. Den är viktig för vårt immunsystems funktion, samt för mag-tarmkanalens funktion och för att förhindra att mikroorganismer tar sig in i kroppen.
Tyvärr sprids många missuppfattningar om mat och dess komponenter, ibland uppstår ren mytbildning.
Tack för dina två mycket intressanta kommentarer. I programmet igår ingick just ett avsnitt om glutamat som man tydligen i Kina gärna pudrar allt ätbart med. En grupp om fem personer blev därför bjudna till KINA-restauranger med mat som inte pudrats. De blev mycket dåliga ändå - antingen av psykologiska skäl, eller som du säger, för att glutamaten finns naturligt i vissa grönsaker. De tog tomater och brocolli som exempel.
Angående glutamat kan man ju ställa sig frågan varför alls förstärka maten med en smaktillsats. Glutamat finns i en mängd livsmedel och just vad det gäller det läste jag för ett tag sedan att i det stora landet USA märker man en del livsmedel att det saknar just glutamat ett ämne som också det triggar astma.
Här kan man läsa mer om glutamat http://www.konsumentsamverkan.se/11verk/kampanj/tillsatser/msgveta.htm
Måste bara delge också denna sida, en av många om ämnet glutamat, inte för att skriva någon på näsan utan bara av den enkla anledningen att jag är mycket skeptisk till livsmedelsverket och andra liknande...
http://www.konsumentsamverkan.se/11verk/kampanj/tillsatser/msgveta.htm#arg
Faktumn är att jag inte tror på det där om mytbildning när det gäller glutamat. Jag tror att där som i så mycket annat handlar det om pengar och att vi ska köpa så mycket som möjligt.
Lite mer om just glutamat;
Glutamat går till bukspottkörteln och ökar insulinproduktionen, det går också till hjärnan och ökar aptiten.
Det är därför mycket smart av livsmedelsproducenterna att använda Glutamat eftersom det får oss att äta mer, särskilt av deras mat.
Glutamat finns i massor av färdigmat och halvfabrikat, i kryddblandningar och buljonger. I färdigmat och halvfabrikat kan det finnas hur stora mängder som helst. I kryddblandningar och buljonger finns det ju inte mer än det vi själva tillsätter maten.
Vid vetenskapliga experiment där man ska använda feta råttor och möss, ger dem Glutamat för att de ska bli feta. Det är väldigt effektivt. Normalt blir inte råttor och möss feta, utan de har en bra viktreglering.
Men får de Glutamat sväller de upp och blir som ballonger.Detta är väl känt i forskarkretsar.
Så jag tror faktiskt att glutamat är en sak vi ska akta oss för och återigen, varför ska mat kamouleras med smakförstärkare?
Skicka en kommentar