Så var det dags igen. I det bostadsområde i Malmö där jag själv bildade familj för 39 år sedan, på Kantatgatan, har just en man skjutits till döds. Det var förvisso mycket bus redan på 1970-talet, men aldrig något verkligt allvarligt, även om jag helst stannade i lägenheten sedan jag kommit hem från arbetsdagen på Nordsjö färg. Jag frågar mig också om dödsbranden på samma adress i morse har något samband med mordet (polisen säger att de "inte kan se" ett samband).Man kan bara instämma i den Kalle Anka-logik som Malmöpolisen igår gav uttryck för, när de meddelade att de var "oroliga över alla vapen" i staden. Tänk om det också kan ha något att göra med människorna som håller i vapnen?! Tänk om dessa människor har en avsikt, som kräver mod att konfrontera, både med ögonen och med hjärnan?
En av mina läsare, F. i Malmö, föreslog i förra veckan att man borde verka för en oberoende medborgarkommission som fick i uppdrag att rota fram de verkliga orsakerna till skjutandet. Det är ingen dum idé. Därför kommer den förstås aldrig att genomföras. Det kanske döljer sig faktauppgifter som ytterligare skulle vidga klyftan mellan makten och människorna i Malmö, de som inte vill leva i en stad förvandlad till en dödlig kompott av kriminella och totalitära anspråk.
Foto: Anders Wikström, Finland.
12 kommentarer:
Det behöver knappast "rotas fram", att svenska politiker är politiskt ansvariga för det våld, som de gemensamt importerar i tyst samförstånd.
Johan, du skjuter över målet. Om du eller jag betraktar det som en självklarhet är det inte säkert att Malmös majoritet ser det så. Fakta, med siffror och sakförhållande, redovisade av en medborgarkommission skulle självklart väga tungt. Ta ett djupt andetag, kanske förstår du vad jag menar?
Tack för svar, Thomas.
Den principiella uppfattningen, att svenska politiker är politiskt ansvariga för utfallet av sin egen politik, det är tyvärr inte något, som automatiskt framgår av de fakta, som kan läggas fram.
Svenska politiker har i tyst samförstånd i decennier tvått sina händer betr. alla negativa konsekvenser av sin gemensamma - och gentemot alla andra länder synnerligen avvikande - invandringspolitik.
Deras perspektiv är (och har varit): Vad är orsaken till att någon brukar våld? Nota bene, de vidgar frågeställningen till våld i allmänhet...
Som "de verkliga orsakerna" till våld och skottlossningar har lanserats socioekonomiska faktorer, illegala vapen i omlopp, alltför få fritidsgårdar, s.k. strukturell diskriminering, alkoholförtäring m.m. m.m.
På så sätt har svenska politiker gemensamt retuscherat bort sig själva ur bilden, gjort sig osynliga och friskrivit sig själva från något ansvar för utfallet av sin egen politik.
Det som nu händer och har hänt de senaste åren i Malmö är fruktansvärt att bevittna. Jag bekymrar mig varje dag över det.
Det tragiska är att det inte bara är rättsstaten som går på knäna. Även det civila samhället har stora revor i sig. Då syftar jag inte bara till de rent kriminella element som utan hänsyn till mänskligt liv avrättar varandra varje vecka. Jag menar också den förfärande och chockerande tystnad, ointresse och likgiltighet som många malmöbor tycks uppvisa - "jaha, nu igen. Nåja" tycks den vanliga reaktionen vara. Jag finner den helt obegriplig. Dels tror jag många har svårt att ta in detta, att det s a s är ett skydd mot verkligheten. Men jag tror även att många anar att denna grova kriminalitet till ganska stor del är inbakad i problemet med en icke-fungerande integrationspolitik. Därmed lägger många människor munkavle på sig själva och belägger sig själva med inre censur, eftersom allt annat vore att erkänna att den offentliga mångkulturalistiska ideologin har uppenbara brister. Då hade deras världsbild riskerat att rämna. Eftersom de själva avfärdar alla kritiker av mångkulturalism som "Sverigedemokrater" och "Onda människor" skulle de ju då själva placera sig i de "Onda" människornas läger om de ens vågade lägga fram minsta kritik mot tillståndet i Malmö. Se bara vad som hände när Reepalu började tala om tillfälligt medborgarskap.
För oss som räknar oss om universalister och humanister är nuvarande "utveckling" i Malmö förfärande, frustrerande och gör en rent utsagt förbannad.
Det som bl a krävs är en stärkt polisorganisation med ett stärkt och realistiskt polisiärt arbete (ständig punktmarkering och störning av kriminella, realistiska straff för vapenbrott, tex 2 år som i Norge, nolltolerans för "småbrott" som vandalisering, three strikes and your out - funkade i New York för femton-tjugo år sen och borde funka här), men även ett stärkt civilsamhälle är nödvändigt. Därför funderar jag också på att gå med i den manifestation mot gangstervåldet på fredag på GA i Malmö. Kanske kan det te sig naivt, men jag tycker ändå det är ett hedervärt initiativ. Och att medborgare kommer samman såhär stärker civilsamhället, även om det är en droppe i havet. Fler sådana här saker är nödvändiga. I en kompakt stad som Malmö kan man inte se denna kriminalitet som något isolerat. Den är spridd över allt, även om oroshärdarna är koncentrerade till vissa områden. Medborgarinitiativ, praktiserad etik människa till människa och ett återupprättat medborgarkontrakt där både plikter och rättigheter betonas´måste till.
En manifestation till, frågan är bara om de som måste påverkas av slikt verkligen tar avsett intryck?
I vart fall vidhåller jag att det sociologen Gunnar Heinsohn berömmer, nämligen Kanadas immigrationspolitik borde införas också i Sverige.
Då skulle vi utan misskund dirkriminera vid gränsen och helt i enlighet med Ingvar Carlssons Luciabeslut (1990) förhindra mången asylant att utnyttja systemet till den milda grad som i dag med Reinfelts goda minne sker.
Vi möter problemen på mikronivån men de uppstår p.g.a. makrobeslut maktkåta statsministrar i Stockholm genomdrivit.
Då är det också där boten finns.
Det är väl snarast så att ljusmanifestationer ursäktar våra suprematers misslyckade samhällsexpreriment.
HUBERT
Bara en kort tanke: när folket samlas med ljus och lyktor, ditkallade av politiker, är det bara en modern form av det som kyrkan en gång i tiden kallade massorna till:
"Låtom oss bedja..."
Lika tomt, lika meningslöst och i båda fallen ett sätt att dränera människor på förändringens urkälla: vreden, sorgen, känslan av att ha fått nog.
Thomas skriver: "Bara en kort tanke: när folket samlas med ljus och lyktor, ditkallade av politiker, är det bara en modern form av det som kyrkan en gång i tiden kallade massorna till:
"Låtom oss bedja..."
Lika tomt, lika meningslöst och i båda fallen ett sätt att dränera människor på förändringens urkälla: vreden, sorgen, känslan av att ha fått nog."
Instämmer helt!
Cyniska politiker samlar folk till ett kraftfullt slag i luften i syfte att avleda energin hos de väljare, som är upprörda och därmed "dränera människor på förändringens urkälla: vreden, sorgen, känslan av att ha fått nog".
Nej, jag måste lägga in mitt veto här. Det är inte så att jag tror att denna manifestationen är riktad mot gangstrarna. Jag ser den som riktad in mot civilsamhället och dess laglydiga medborgare - att stärka medborgarndan. Jag kan själv tycka att där finns en naivitet i detta. Men därmed tycker jag inte att man alltför starkt bör kritisera ett sådant initiativ. Det är väl ingen som tror att detta skulle lösa problemen. Men jag har saknat en reaktion överhuvudtaget och då tycker jag att detta åtminstone är en liten sådan, om än helt otillräcklig. Jag räds också en utveckling där svart inåtvänd vrede, tyst cysnism om utvecklingen och en pyrande, underliggande ilska ligger och puttrar.
Ja, vrede är förändringens urkälla. Det kan jag skriva under på. Men då måste det finnas personer som är villiga att bidra till just förändring och som inte bara fastnar i förlamande vrede.
Meningslös? Ja, måhända. Men det våld som sker på daglig basis i min hemstad är än mer meningslöst och det kan ingen cynism i världen bekämpa.
"Lika tomt, lika meningslöst och i båda fallen ett sätt att dränera människor på förändringens urkälla: vreden, sorgen, känslan av att ha fått nog."
Håller inte med om detta, Thomas! Om människor samlas sker det något redan i detta. Att man visar att nu vill vi inte detta längre. Nog är det bättre än att bara rycka på axlarna, vända bort blicken?
Frederick och Ulrika, mina ord kommer sig av att ingenting - absolut ingenting - konkret görs i detta land för att sätta stopp för eländet. Allt fortsätter som förut, och svenska folket har tänt gravljus och marscherat med facklor sedan Olof Palme mördades utan att en enda liten sak förändrats till det bättre. Ni får ursäkta, någon tro på ljusmanifestationer har jag inte. Tvärtom, för ett sovande folk kan det vara precis tillräckligt lite ljus för att sömnen inte ska störas. Och vid nästa val ställer sig de sovande i kö på nytt och röstar fram precis samma män och kvinnor som alltid - just de personer man "förlorat förtroendet för" som befinner sig vid samma köttgrytor som alltid.
Jag kan redan idag lova att våldtäkterna, rånen, misshandeln och morden kommer att fortsätta i Malmö, med oförminskad styrka, och jag kan lova att också allt det som inte blir feta rubriker - den svarta ekonomin, bedrägerierna - kommer att frodas som igår och idag. Förlåt, men nu ska jag sova.Och tack för era kommentarer, allihopa!
Tyvärr tycks rikspolitikerna ha bestämt sig en gång för alla.
Importen fortsätter och hellre i ökad omfattning än minskad!
Minns Reepalus halva reträtt när det började blåsa nassevindar över hans temporära medborgarskap för att utvisa kriminella.
-Men ja ja jag vill ju öka invandringen!
Ofta där våra kära beslutsfattare hamnar oavsett var de börjar.
Och vi talar inte om högkulturer utan om jordens olycksbarn som alla skall få fristad i Rosengård och Ronna.
Jag menar Frederick att den mesta reaktionen vi ägnar oss åt, manifestationer o.d., tyvärr är syftesmotverkande.
Här krävs statsmannaskap a la Ingvar Carlsson och hans Luciabeslut som alla i rörelsen tycks ha förträngt.
HUBERT
Jag började ju direkt med att säga att en sådan manifestation kunde te sig naiv. Även jag har svårt för de floskler som dyker upp i sådana sammanhang. Men samtidigt har jag varit förundrad över att inte vanliga medborgare i Malmö reagerar på våldet som kryper närmare för varje dag.
Därför ser jag ändå denna manifestation som ett sundhetstecken och ser det även som glädjande att folk nu visar att de har fått nog. Naivitet eller inte, det är ändå av största vikt att breda skikt av civilsamhället går ut och visar sig enat mot den utveckling som river sönder det. Det är viktigt för medborgarnas moral och motivation.
Här nämns ofta namn som Adam Michnik och Vaclav Havel. Var det något dessa stod för var det medborarginitiativ. Utan vidare jämförelse med lidandet under den totalitära kommunismen, så har jag svårt att förstå att man kan kalla ett initiativ med engagerade medborgare som faktiskt lever under daglig rädsla för "meningslöst". Jag undrar om en person som Havel hade sett det så. Hann levde under långt värre omständigheter och han om någon hade haft rätt att känna att det var meningslöst att försöka mobilisera civilsamhället mot det statliga våldet. Ändå agerade han på rakt motsatt sätt. Jag ser detta som något av en parallell, om än i mikroskala. Dock - rädslan är påtaglig, befogad och verklig i Malmö. Allt som kan stärka de normala och medborgarengagerade delarna av samhället ser jag som av godo.
Att jag också sen kan rysa åt vissa naiva floskler en annan sak. Men meningslöst - nej. En nödvändig reaktion som borde kommit för länge sen.
Skicka en kommentar