Varför tala om Gaza? Svaret är enkelt: det är det palestinska territorium som är Israels största utmaning. Just i dessa julidagar ter sig utmaning större än någonsin. Jag skulle därför vilja rekommendera denna bok, som jag recenserade när den utkom, jag talar om Nathan Shachars Gaza. Från faraoner till islamister (Atlantis, översättning från engelska av Martin Peterson).
Oavsett när man ger ut en bok om Gaza hamnar man i något slags aktualitet. Nathan Shachar är rätt person att sätta in samtidens händelser i en större historisk kontext. Han har mångårig erfarenhet av regionen, han är 2014 åter igen korrespondent för DN och kan både hebreiska och arabiska. Hans bok fyller igen de kunskapsluckor vi har. Den historiska exposén är detaljrik och skriven i en folkbildaranda av bästa sort, saklig, informativ och utan den politiska korrekthetens pekpinnar.
Ändå är det bokens nutidsskildringar som jag håller högst, från staten Israels grundande 1948 över det krig som utlöstes av arabstaternas anfall på den nybildade staten och flyktingfrågan. Varför uppstod dagens situation och det vi kallar Gazaremsan? Det kan Shachar ge svar på. Han berättar om hela det förlopp som gjorde mängder av flyktingar och en väpnad egyptisk styrka instängda på remsan sedan den israeliska armén hejdat sin framryckning – på ”order” från USA och Storbritannien - och Egypten samtidigt hindrade dem att gå vidare. 1950 fördrivs ytterligare palestinier från de södra kustområdena in i Gazaremsan.
När Hamas med brutalt våld riktat mot PLO-anhängare och den palestinska myndighetens folk, i kombination med valsedlar besegrar den palestinska myndigheten 2007 har Gaza gått som djupast in i den tragedi som innebär hårt förtryck med sharialagar och rigida moralregler. Med Hamas vid makten har en fundamentalistisk terrorregim installerats och dess maktutövningar drabbar de flesta som bara vill leva ett normalt liv i fred. Hamas-regimen har nära kontakt med andra islamister och får militär hjälp utifrån. De patetiska raketer man tidigare använde ersätts nu med ytterst verkningsfulla som kan nå ända till Tel Aviv och längre (vilket vi också ser i den nu pågående militära konfrontationen). Hela Gazas moderna historia tycks bara ha lett till denna återvändsgränd där ett minimalt hopp om fred och frihet hela tiden minskar.
Nathan Shachar har skrivit just den bok som fattats, en bok som sätter in skeendena i sitt sammanhang och som sakligt och lugnt kan beskriva både sidors intentioner och missgrepp. Han är kritisk mot alla de inblandade i dramat, men visar att de fiendebilder vi matas med i Sverige är felaktiga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar