”Modern life
is often a mechanical oppression and liquor is the only mechanical relief.” (Ernest
Hemingway)
Är vinet något annat än en njutning och en flykt? Ja, jag tror att Hemingway har alldeles rätt i sin beskrivning, sedan kan vi
kalla den olika saker. Relief är ett starkt ord. Befrielse. Men också lättnad.
När jag dricker alkohol – vilket jag gör i
perioder, i form av öl eller vin – gör jag det för att jaga ledan och ångesten
på flykten. När alkoholen börjar ge effekt försvinner ledan i samma takt för
att lite senare på kvällen vara helt borta.
Är det lämpligt att göra så? Jag frågar inte
längre efter lämplighet i moralisk eller medicinsk mening. För en människa med
tre kroniska sjukdomar vore kanske vatten och bröd det enda lämpliga. Men jag
vet att jag bara lever en gång. Jag har aldrig trott på något liv efter detta.
Oavsett hur länge till jag får stanna i det jordiska vill jag gå till vinet med
jämna eller ojämna mellanrum. Omständigheternas diktatur råder varje dag. Något
måste man göra för att få lättnad, eller i bästa fall befrielse.
***
Om Hemingways dryckesvanor kan man läsa mer här.