Söndagens vilokälla

Tosteberga hamn, söndagen 17 november i strålande höstväder. Foto: Astrid Nydahl

Jag vet att jag borde vila vid en söndags-källa. Så det gör jag. Det är nu exakt en vecka kvar tills jag får ett avgörande besked om framtiden, det som har med den alltmer handikappande artiten att göra. Väntar och vilar. Vilar och väntar.

Produktionen av min nya bok, Solitär i nyspråkets tid, har gått över förväntan bra. Den blir exakt 194 sidor tjock och inkom kort ska jag kunna presentera ett omslag. Förhandsbeställningarna har också i stort sett motsvarat mina förväntningar.

Jag har två adressböcker. En digital och en gammaldags på papper. Sedan många år har jag diskuterat med två av mina absolut bästa och närmaste vänner om nödvändigheten av att med ojämna mellanrum stryka i dessa. Det fanns en tid när jag drog mig för att göra sådana strykningar. Den tiden är förbi. Livet är alldeles för kort och den tid som återstår av det alldeles för knapp för att upptas av futiliteter.

Jag har bestämt mig för att försöka hinna skriva de böcker jag vill innan det är för sent. Skrivandet upptar således det mesta av min vakna tid. Därför kommer boken om identitärerna ut redan till våren och sedan räknar jag med att boken därefter ska kunna utges hösten 2014.

Uppdatering:

Under förmiddagen tog vi oss ut till Tosteberga hamn. Det gränsade till magi att stå där idag. En mild vind från havet. Tystnad. Två husbilar parkerade längst ut på piren. Hälsade på en av männen som tycktes ha all tid i världen för att putsa av några fläckar från plåten. Stod länge och glodde på svanparen. Ett av dem hade tre gråluddiga ungar i släptåg. Än en gång fylldes jag av tacksamhet över att ha en plats som denna att komma till. Det blev verkligen en vilokälla för söndagen.