måndag 20 maj 2013

Härliga tider, korrekturtider

Igår fick jag det första korrekturet för min nästa bok, Medborgaren, makten och moskén. I förra veckan hade jag laddat inför det och köpt hem en ny toner till min laserskrivare. Glad i hågen började jag skriva ut korrekturet. Väl kommen till sidan 105 började skrivaren låta som en gammal skördetröska och inga fler papper kom ut. Det gick, trots ihärdiga försök, inte att åtgärda, så nu får jag lämna in min gamla trotjänare och se om den går att reparera. Tills vidare skriver jag ut på en bläckstråleskrivare (inte alls min melodi med dessa färgpatronslukande monster). Men det är ändå härliga tider! Det finns få saker som är så stimulerande som att läsa korrektur. Plötsligt ser man på papper hur de kommande boksidorna ska se ut. Och man upptäcker alla orimliga formuleringar, stavfel och ofta också rena tankefel. Jag började igår kväll. Ord för ord, rad för rad. Boken lär vara tryckt och redo för försäljning alldeles i början av hösten. Den blir ett försök att med konkreta exempel - från olika delar av världen och inte minst från Sverige - visa på det orimliga i att imamer och andra mörkermän ska styra över nationer och folk. Makten över ett samhälle kan rimligen inte placeras i en moské, den måste alltid vara sekulär och fri från religiöst inflytande. Sverige och resten av Europa befinner sig i en process då allt större hänsyn tas till imamernas och moskéernas särkrav. Med min bok vill jag konkretisera problematiken och berättar därför inte minst om hur den arabiska våren gick fel när islamismen, inte minst i form av Muslimska Brödraskapet, tog över de folkliga protesterna och satte sig själva i maktens boningar. Det innebär att man också i den arabiska världen tagit ett jättekliv bakåt. I ett land som Tunisien var kvinnorna delaktiga i det sociala livet, förvärvsarbetade, hade aborträtt och tvingades inte gå med slöja. De framstegen är som bortblåsta. Islamismen utgör därför också ett hot mot dessa folk som drömde om frihet istället för enväldiga tyrannier. Nu väntar dem det sharia-styrda mörkret med allt vad det innebär av grymma straff mot kuffar, "otrogna" och brottslingar (stening, hängning, stympning av kroppsdelar), köns-apartheid, omskärelse av småflickor och slut på yttrande- och tryckfriheten (om det någonsin funnits någon). Det som såg ut som ett framsteg blev ett historiskt återtåg.



3 kommentarer:

Sixten Andréasson sa...

Håller inte alltid med dig, Thomas. Men det du skriver på slutet om den arabiska vårens misslyckande är helt uppenbart. Var på semester i februari 1988 i Tunisien. Mycket intressant och trevligt. Kvinnor körde bil - inga slöjor syntes. Bourguiba utmanade troende genom att äta i TV under Ramadan. Han hade just blivit ersatt av Ben Ali eftersom han blivít senil, liknande vad som hände med Kekkonen. Landet verkade utvecklas positivt.

Karl Malghult sa...

Pål Steigan skrev tidigare idag en artikel som passar ganska väl in på ditt inlägg, ni berör båda samma punkter ang. islamismen:

http://psteigan.wordpress.com/2013/05/20/det-muslimske-ekstremhoyre/

Anonym sa...

Kanske hinner du få med denna uppgift i din nya bok. Försvarets befälsutbildning i jämlikhet framarbetad på Islamic Center:

http://muslimskafriskolan.blogspot.se/2013/05/forsvarsmaktens-befalsutbildning.html