onsdag 8 maj 2013

Czesław Miłosz vid San Franciscobukten

Foto: Astrid Nydahl
Czesław Miłosz skriver i essäsamlingen Jag är här (Brombergs förlag, 1980, översättning av Aleksandra Josephson och Jan Nyberg):
”Filosofiska system ska man ägna sig åt för att glömma dem, och det är inte systemen som angår mig utan fantasin. Jag har inte samma slags fantasi som de människor som levde när Thomas av Aquinos världsåskådning avspeglades i Dantes symboler, även om dess grundläggande behov – att föra ner allt till rumsliga relationer – är detsamma. Rummet har emellertid utsatts för störningar. För att börja med den plats där jag är: jorden. Istället för att vara en fast, stabil grund ger den vika under mina fötter och skulle jag genom ett under förbli svävande ovanför den, befriad från tyngdkraften, skulle andra trakter, andra landskap förflytta sig under mig; för övrigt förflyttar de sig redan nu i fantasin, för även om jag vet att det är absurt, ser jag mig själv som en åskådare utan kropp, från ett annat system, framför en bildskärm på vilken jordklotet snurrar.”
Essän är från 1969, den fanns med i Widzenia nad zatoka San Francisco (Tankar vid San Franciscobukten). Jag återkommer ständigt till Czesław Miłosz. Han är en av de viktigaste i den krets som (i varje fall i mitt medvetande och mina bokhyllor) också rymmer Wisława Szymborska, Adam Zagajewski, Kazimierz Brandys, Ewa Lipska, Witold Gombrowicz, Adam Michnik, Zbigniew Herbert och Tomas Venclova. När jag läste den här essän igen så slog det mig att det finns några nästan utopiska ord i den:
”… för även om jag vet att det är absurt, ser jag mig själv som en åskådare utan kropp, från ett annat system, framför en bildskärm på vilken jordklotet snurrar.”
Vad är det för slags bildskärm han föreställer sig? Jag sitter här, framför den bildskärm som är datorns, och jag är mer än medveten om att nätet är det system där vi ser jordklotet snurra, det system som gör det möjligt för oss att finnas i ständigt kontakt med varandra, oavsett var på jorden det är.

4 kommentarer:

annannan sa...

Jag hajade också till över det där. Men 1969, det var ju då man tog det första klivet på månen. Tror du inte det var bilderna av jofdklotet tagna från månlandningen som Milosz sett på tevens bildskärm?

Det är spännande att se historien med de så samtidas ögon!

Thomas Nydahl sa...

Jo, det är alldeles säkert så Anna, det blev bara en så underbar koppling till dagens internet (som han förstås hann bekanta sig med innan han dog).

Cecilia sa...


Jag tror att det handlar om den "interna bildskärm" som alla har - den som har att göra med fantasin, drömmar, tankar, idéer etc - och som är figurativ, i individuell omfattning förstås.
Men de flesta i dagen samhälle har mycket bättre bildminne än t ex hörselminne, kanske en mänsklig utveckling i korrespondens med samhällets?

Ibland så undrar jag över det med bildminnets dominans. Ibland så misstänker jag att alla de fem sinnena fortfarande är lika starka, men vi har valt att fokusera på synen, då den idag är så avgörande för vår materiella utveckling.
Vi behöver ju inte t ex lukt för att överleva idag. Men antagligen påverkar den oss lika stark som alltid, men vi resonerar numera bort reaktionen då den inte tycks vara avgörande för överlevnaden… Och följderna av reaktionen vi fått, är därmed bortom vårt förnuft. Vi är därmed partiella blindgångare.

Intressant är alltså okunskapen om vår nog, trots allt, fortfarande styrande reptilhjärna - men det är på G tror jag. För en vetenskap börjar väl till sist kravla sig ur stenåldersstadiet - psykologin.
Kanske då vi har säkrat den fysiska överlevnade (med eventuell "råge" och en hel del tveksamma beslut…), så tycker vi oss till slut ha lyxen av att ägna oss åt vår mentala hälsa.
Den vi gav i pant, för något årtusenden sen.

Cecilia sa...

PS till annannan.
Apollo -69 innebar månlandning, men med start av rymdfärder i och med Sputnik en del år tidigare, var det inte något nytt -69.