söndag 26 maj 2013

Hur uthärdar man ett liv i denna mullrande kulturbrist?

Lissabon. Foto: Lennart R.
Man kan uthärda, överleva och njuta ett slags liv om man lär sig var gränserna går. Man kan, som John Cowper Powys påpekar i Ensamhetens filosofi, komma till insikt om att "det ökade sociala umgängeslivet och hela underhållningsapparaten gör den verkliga lyckan om intet". Därför är det inte heller så konstigt att man aldrig ger upp ensamheten "för flocknöjet att få känna sig varma och trevliga och vänliga och skadeglada".

Det är den postmoderna epokens ständiga shoppingkrav och ständiga förväntan om underhållning som förgör oss. Tillbakadragna kan vi läsa och formulera de egna tankarna om överlevnad i en sådan omgivning. "Rutinen spelar en ledande roll" säger Powys. Utan rutinen överlever man inte ensamheten. Rutinen är den behållare vi sänker ner våra solitära dagar i.
"Ty rutinen är människans konst att kopiera naturens konst. I naturen är allt rutin. Årstiderna följer på varandra i sakral ordning. Säden mognar, bladen växer, blommor och frukt följer och sedan kommer hösten". 
Om förkastandets kultur segrar kommer universiteten att hålla kurser om hur man hejdar denna sakrala ordning.

***

Dispatch International blev min sista uppdragsgivare. En skönhetsfläck lika ful som Kvällsposten. Om sex dagar går jag i pension.




2 kommentarer:

elina sa...

Om vi hade lite mindre rutin och lite mer hastiga infall vore livet kanske mer uthärdligt.
Ha det bra som pensionär - inget förändrar sig i ett hast - om man inte blir sjuk förstås. Då kan allt krackelera på en kort stund.

Inre exil sa...

Elina, jag tror att Powys menar att den dagliga rutinen gör oss bättre skickade att hantera oro och rastlöshet. Och det stämmer med min erfarenhet.
Tack ska du ha - jag ser fram emot 1 juni med stor tillförsikt.