Islamismen och det sovande Sverige.

Den förmodade självmordsbombaren, utklädd till turist.

Det är intressant att notera den svenska och europeiska skenheligheten dessa dagar.

Först ropar pressen: De liberala vann i Libyens första fria val. Det är förstås en ren lögn. Vad som hände var att en så kallad "liberal allians" vann kampen om de 80 parlamentsplatser som var vikta åt partier. De återstående 120 platserna, vikta åt personvalens kandidater, kommer med all sannolikhet att vinnas av islamisterna. Så här skriver Benjamin Katzeff Silberstein i Svenska Dagbladet: "De lättade suckarna över den ”liberala” segern är alltså på tok för tidiga. Inte minst med tanke på att de politiska partierna bara tävlar om 80 av parlamentets 200 platser. Libyens islamister hyser fortfarande gott hopp om att kunna bilda parlamentariska allianser med många av de 120 individuella kandidaterna. Och islamisterna har, trots det dåliga valresultatet, en stor fördel. Till skillnad från Jibrils brokiga västtillvända alliansparti har de en ideologisk och politisk grund att förenas i."

Sedan ropar pressen: Frihetens timma är slagen i Syrien. Ropen intensifieras för varje nytt dödsfall. När självmordsbombaren slog till inne i säkerhetstjänstens lokaler igår tycktes allt avgjort. Idag vet ingen var president Assad är. Allt detta förstår jag. Men friheten? Skulle brödraskapets och den saudiska wahhabismens soldater komma med friheten? Den mediaflock som fastnade i "den arabiska vårens" arsenal av frihetsparoller och deklarationer om "demokrati" är förstås oförmögen att analysera skeendet i de enskilda länderna. Förmodligen spelade denna faktor en avgörande roll i det nästan motståndslösa svenska deltagandet i kriget mot Libyen. Hur många ifrågasatte att svenska stridsplan var aktiva i en NATO-operation? Hur många ens anade att internationella organisationer idag skulle hitta tusentals tortyroffer i den nya regimens fängelser och källare?

Och slutligen: självmordsbombaren som slog till mot en turistbuss i Bulgarien igår har med all säkerhet identifierats idag på bilder från flygplatsens kameror. Vem han var till namn och ålder saknar intresse just nu. Poängen är att han tog med sig unga israeliska turister i döden. Många av de överlevande har förts hem till Israel svårt skadade. Det finns ingen anledning att tveka om motivet när de mördade och skadade är israeler. I nio fall av tio är det islamister av olika schatteringar som ligger bakom. Ibland har de förstås allierade från mycket mörka, bruna hörn. Som de "revolutionära" aktivisterna hade nazikämpar på sin sida när de angrep den israeliska OS-truppen i München 1972. Det är inte utan att man minns, så här dagarna före OS i London.

Ett mönster? För mig är mönstret uppenbart och jag häpnar allt mer över den icke-existerande opinionen. Man kan väl inte skylla allt på sommaren, särskilt som också den ser ut att vara inställd. Är det "alarmism" att tala om islamismen som ett dödligt hot? Ja, för kort tid sedan anklagades jag på Aftonbladets kultursida för att vara just "alarmist".  Jag tror inte att islamismens offer delar den uppfattningen. Inte ens de mördade, för de kan inte uttala någon uppfattning alls.