"När ett främlingsfientligt mörker sänker sig över Europa behöver vi halvrealistiska sagor som låter oss se verkligheten i ett annat ljus."Så skriver idag en filmkritiker i Aftonbladet. Jag har inte sett filmen och har själv förstås ingen uppfattning om den (att diskutera osedda filmer eller icke utgivna eller olästa böcker överlåter jag åt andra). Det jag fäster mig vid är själva påståendet, att vi behöver "halvrealistiska sagor" för att på ett korrekt sätt betrakta situationen i Europa.
Det är ett häpnadsväckande påstående. Mannen tycks mena att den numera riksbekanta "främlingsfientligheten" kräver sagor av oss. Vem skulle vara betjänt av det? Är det inte precis tvärtom, att det är nu - mer än på mycket länge - som nyktra, sakliga och opartiska undersökningar behövs, och därtill ett klarspråk om slutsatserna? Sagorna sparar jag till några av barnbarnen, som fortfarande tack och lov är för unga för att ha någon uppfattning om tillståndet i Europa.
Den europeiska vänstern - och dit räknar jag Aftonbladets kultursida - tycks hellre leva i en drömvärld. Kanske är det där den outsinliga "godheten" föds, den som varken behöver analys eller förnuft för att härska över oss?
Fransyskan har för övrigt skrivit en intressant text om själva filmen. Den bör man läsa. Inte minst för att den ger en annan bild än AB:s.
Foto: A. Nydahl
6 kommentarer:
Sagor av den typen finns dessutom redan i överflöd. Det är bara det att de inte betraktas som sagor utan som objektiv verklighet. Ideologi är en beteckning som skulle kunna användas. Det filmaren efterlyser är mer ideologiproduktion.
Ahlmark skrev om vad han kallade 'det galna kvartsseklet´. Jag är övertygad om att vi är mitt uppe i ett nytt galet kvartssekel, som förhoppningsvis kommer att kunna beskrivas som just galet om inte alltför lång tid.
Vet du vad det kusliga är Markus? -(Förutom nationens metamorfos.) Jo, det verkligt kusliga är att suprematerna, de formellt anvariga, (de verklligt ansvariga är vi röstande) lever och dör med övetygelsen att de gjort det rätta.
Det enda som vore snäppet värre är möjligen att samma skara beslutsfattare och deras skrivande hejaklack i en hastigt men kort uppflammande klarsyn drabbades av insikten om vad de ställt till med.
Ulf Åsgård, psykolog hävdar att om ABB i Norge någonsin får klart för sig vad han gjort kommer han inte att kunna leva med kunskapen.
Lisa Bjurwald har till allmän förvåning erkänt att hon inte vill se ett islamiserat Sverige.
Alltså chansar hon, alltså medger hon att hon accepterar experimentet vi är inne i.
Ingvar Carlsson (S) insåg och bromsade just detta av honom och partiet (1975 - lets go multikulti) påbörjade vågspel.
Heder åt honom och varför frågar ingen Mona vad hon anser om Luciabeslutet (1989)?
Sådant tankemojs som gör mig gråhårig.
HUBERT
Det står väl inget i texten om "att vi behöver "halvrealistiska sagor" för att på ett korrekt sätt betrakta situationen i Europa"? Däremot står det att "halvrealistiska sagor" kan inspirera oss att göra något åt situationen i Europa, till skillnad från filmer av det mer nattsvarta socialrealistiska slaget får oss att fortsätta misströsta...
Jenny.
Korrekt. Det står ungefär att vi har större nytta av halvsanna positiva motbilder mot den nattsvarta verklighet som riskerar att göra oss apatiska eller (fast det aldrig uttalas) kanalisera vårt samhällsengagemang i oönskad riktning.
Ett ganska så häpnadsväckande påstående för att använda bloggägarens formulering.
Tycker filmen är en underbar saga, som de flesta filmer ju är, sagor, menar jag. Vill här citera Malena Janson i SvD, som jag tycker säger det fint: "Kaurismäki utgår ifrån ahistoriska miljö- och karaktärsschabloner, låter dem möta en brutal samtida verklighet och skapar därmed en modern saga. Det goda och det onda samexisterar, liksom det vackra och det fula – och det är vi som genom våra dagliga beslut och handlingar avgör vilket som ska få dominera." Och i Hufvudstadsbladet säger Hans Sundström "Realismen innebär inte ett gripande drama, ett braskande nyhetsreportage eller en ideologisk analys. Kaurismäkiland är ett begränsat, ibland problematiskt, universum som finner sin egenart i den rätta skärningspunkten vad närhet och avstånd till verkligheten beträffar." och "I själva verket levererar Aki Kaurismäki en mycket enkel och flärdfri Bergspredikan."
Resten är upp till oss, efter att vi sett sagan.
Tack för att länkat dels till mig och dels mig vidare till ett uttryck som sammanfattar precis det jag var emot: den halvrealistiska sagan. Först var jag charmad. Sen var det nâgot som smakade fel, helt enkelt. Simplifierat, därigenom fel, men ocksâ ju mer man funderar, faktiskt mycket enfantilt eller lât oss säga vänstrigt naivt. Ämnet kräver dels annat än halvrealism - och den halvrealism som visas känns inte riktig. Lite som intelligensian som "skulle önska de bodde i Indien - där, minsann, är folk fattiga men oj sâ lyckliga". Även det förstâeligt, men ack sâ simplifierat.
Skicka en kommentar