onsdag 17 december 2025

Islamisterna segrade - också där

 

 https://www.theguardian.com/australia-news/2025/dec/17/our-world-has-changed-sydney-jewish-bakery-closes-after-bondi-beach-terror-attack

 

"Att ett judiskt högtidsfirande görs till måltavla är i sig ett budskap, och det är avsett att förstås. Chanukka handlar om ljus i mörker, om överlevnad mot övermakt och om rätten att öppet utöva sin tro. Att slå till just där, mot just ett religiöst firande, är därför inte slumpmässigt utan djupt symboliskt. Det är ett försök att släcka ljuset, att förvandla gemenskap till sårbarhet och att göra det judiska synliga till ett straffbart tillstånd.

 

Budskapet är brutalt tydligt: ni är inte välkomna ens när ni firar, inte ens när ni samlas fredligt med familjer och barn, inte ens långt från krig, gränser och konfliktzoner. Inte ens i ett av världens mest stabila, öppna och inkluderande samhällen. När även religiösa högtider blir legitima mål har gränsen passerats från hatretorik till terror."

( Christer Sfeir i Svenskan)

 

Soldikt, juleljus

 


Föda mig själv, det barnet, detta barn, mig själv.


(Anna Rydstedt, ur Soldikt 1982)


tisdag 16 december 2025

"Vi är tillbaka i folkvandringarnas tid"

 

Denna jul läser jag också Miguel Torga, som ni säkert sett. Ibland förvånad jag över att hos honom finna det slags civilisationskritik som idag av den politiska klassen betraktas som extremism. På 1950- och 1960-talen formulerade han radikala tankar om sin vantrivsel i kulturen, denna läkare och författare som tidigt blev ett så stort namn i sitt eget land.

"Vi är tillbaka i folkvandringarnas tid, vi invaderas av ideologier i stället för av barbarer. Världens värdetillgångar ser ut som ett skövlat fält. Människosjälen liknar en videkvist som vrider sig under intoleransens alla stridiga vindar. Ingen ande, hur ointresserad den än är, får frid inom sitt gebit. En sådan lycka får endast de trogna lycksaliga njuta, som står i harnesk mot varandra i sina många samfund, politisk, religiösa, ekonomiska, litterära, kulturella eller andra. Precis som i primitiva samhällen ingår man antingen i en klan och godtar gemenskapens credo eller också förlorar man rätten till sitt eget liv. Till liv och död, för samma intolerans kan drabba eller drabbar den förtappades minne. Avskildhet är inte längre möjlig i våra dagar. Det finns inte en vrå på jorden, där en fri människa kan finna en hemvist." (Coimbra den 14 september 1961, ur Inre frihet, översättning av Arne Lundgren)
Redan två dagar senare konstaterar han:
"Städerna har blivit monumentala bländverk av betong och rovgirighet, och människorna som bor där har blivit bländverk i miniatyr av kött och tanke. Var och en som fortfarande längtar instinktivt efter det enkla, det omedelbara, det sanna måste fly dem så ofta man kan och återvända till hembygden. Om inte annat så för att konstatera, hur långt man kommit i sitt förfall..."

Detta är tankar som idag betraktas som en ganska mild kritik av de postmoderna urbana miljöerna. Det som kanske syns allra tydligast idag är ju konsumismen som ideologi och trosuppfattning, en förödande kultur som sätter människans materiella sida i första rummet och underblåser den till dess ordspråket "Jag handlar, alltså finns jag" blir ett livsideal. Jag såg före jul en intervju med en finsk stadsarkitekt, som berättade att man i Finland sedan länge slutat bygga gallerior. Med hans ord ekande i huvudet betraktade jag det gigantiska C4 Shopping, en grotesk skapelse, dit hela Kristianstads centrum flyttat. 


måndag 15 december 2025

Konst i en anteckningsbok + islam som judehat

‘One of the smallest yet greatest works by William Turner you will ever see’: 

Sunset over a River, 1796-7, painted in a tiny watercolour book (ur The Guardian)

 

Jag hade en föreställning om att mina rese-anteckningsböcker, på den gamla tiden, skulle växeldras av teckningar. Det blev några stycken. Men när jag ser Turners från 1790-talet drar jag ner rullgardinen. Den närmar sig nu. Julen. 

***

Judiska Centralrådets ordförande Aron Verständig uttalar sig om masskjutningen på Bondi Beach.

– Det här är chockerande, men tyvärr inte helt oväntat eftersom vi har sett en ökning av antisemitiska terrorattacker över hela västvärlden riktat mot olika typer av judiska firanden och judiska institutioner. Som vi ser det är det inte bara en attack mot enskilda individer, det är en attack mot hela den judiska närvaron, i det här fallet i Australien.

×××

Det importerade hat och dödliga våld som riktas mot judenheten har två grundorsaker:

1. Islam 

2. Massinvandringen

I det svenska fallet fick den politiska klassen fullt folkligt stöd. Men om man tror att ännu en massaker skulle ändra på saken misstar man sig. Islamismen lever av egen kraft och den är alltid mordisk.


 

söndag 14 december 2025

Skånelands Jul

 

Man kunde här ha väntat sig Dannebrogen hissad. Texten glass bytt till danskans is. Eller i fönstret en handmålad skylt med orden Glaedelig Jul darrigt textad i rött.

 

Men nej, allt var så svenskt att inte ens ordet Skåneland användes. 

 

Att växa upp och formas på Lorensborg i Malmö var att gå från identitetslös till svensk på sätt som var till ingen nytta. 

 

Denna Jul i krigets och massmordens år 2025 vill jag skicka er en julhälsning som påminner er om både det förflutna och det pågående. Det har många likheter. Den mest påtagliga är just kriget. 

 

Vårt Skåneland är de stora svensk-danska krigens barn. Och nu växer våra barn och barnbarn upp i skuggan av Rysslands grymma krig i Ukraina. 

 

God jul önskar jag er ändå! Thomas


Svensk bok på albanska

 Sören Sommelius (1941-2025) var en legendarisk tidningsman i Helsingborg. Om inte annat så drev han Helsingborgs Dagblad och skötte där i många år kultursidan. Det var faktiskt där jag började min egen bana som frilansare, på 1970-talet.

Sören hade ett genuint intresse för albanska frågor. Hans bok Kosova utan stjärna utkom 1993. Nu har Sverigeboende Sokol Demaku översatt den till albanska.

Rizah Sheqiri, mångårig albansk vän, också han bosatt i Sverige, har utgivit den på sitt förlag. En sann kulturgärning att tveklöst applådera. 

lördag 13 december 2025

Julbrevet 2025

 

”Du vaggar mig till sömns

Med ditt mörka vatten”

(Eva Ström: ur Den underjordiska floden)

 

Ett år har gått igen. Tolv månader av litteratur, musik, film och gemenskap. Men också av smärta och lidande. Jag är inne på tredje året nu, diagnosen heter neuropati. Då, den där dagen jag fick diagnosen var det Nawfal Al-Khailani som ställde den i förbifarten. En sjuksköterska höll på med mina fötter då han passerade och sa:”Thomas, stanna kvar tills jag är ledig. Det är något med din fot jag vill titta på.” Med diagnosen fick jag första receptet på Pregabalin.

 

Resten är tilltagande mörker för mig. Varje dag.

 

Bland de döda under året finns personligheter jag saknar mycket. Peter Luthersson, författaren, förläggaren och publicisten, han var chef för förlaget Atlantis under en tid, länge verksam på Svenska Dagbladet. Per Svensson, tidningsmannen och författaren, en gång min chef då Kvällspostens kultursida återskapades. Per var en fantastisk tidningsman som vandrade genom uppdragen och chefsposterna på DN:s och Expressens redaktioner. Begåvad till tusen, svårt bildad, skrev en handfull fantastiska böcker. Tomrummet efter Peter och Per är mycket stort. Ändå är det Anders Wikström i Finland jag saknar allra mest. Han gick bort lille-julafton 2023. 

 

”historiska perspektiv, stora idéer,

av detta återstod bara en mindre del,

smulor kastade i visitationszonen.”

(Håkan Sandell: ur Under jagande moln)

 

Nynazismen har marscherat under året. Tecken på normalitet? Nej, ett tecken på social sjukdom och en varning redan för den nära framtiden. Man får dock aldrig göra felet att sortera in Donald Trump i det gänget. Någon nazist eller fascist är han inte. Allt det negativa och tokiga han står för är i en annan kategori. Vilken? Svårt att utreda också för de lärda.

 

Vår tids verkliga problem är ju Putins Ryssland. Terrorn mot Ukraina fortsätter, dag efter dag. Är Trump en del av det problemet? Årets svåraste fråga, också för mig. Jag nöjer mig med att konstatera att inget av de två politiska maktcentra USA har, inger minsta förtroende eller hopp. Nationen i sig är på väg mot undergång.

 

Europa är å sin sida knappast ett föredöme. Det mesta här flirtar med samma undergång även om vi, tack och lov, håller fast vid grundläggande positiva värderingar och hållningar.

 


2025 har varit ett år präglat av fin litteratur som vanligt. Men av ohälsoskäl har det blivit väldigt mycket film istället, både serier som Mad Men (repris så klart) och bra långfilmer från hela världen.

 

Not: Citatet ur Eva Ströms bok inledningsvis vill jag att ni ska se som en påminnelse om en mycket fin diktsamling som kom ut i år. Den bidrar till mitt läsande som en injektion av vikt och mening. Håkan Sandells samling Under jagande moln utkom också under året. Han måste hållas till de allra bästa. Jag citerar därför honom. Ström och Sandell är två författare som jag håller mycket högt.

 

Illustrationen överst: John Constable depicts Brighton beach in Rainstorm over the Sea, c1824-1828 (Observer 28 november 2025). Turner and Constable: Rivals and Originals is at Tate Britain until 12 April 2026 Photographs by Royal Academy of Art/Tate 



fredag 12 december 2025

Lars Korsell: Extremistbrotten

 

Lars Korsell: Extremistbrotten. Brottsutvecklingen sedan 1970-talet speglad i fallstudier (Lindelöws bokförlag)

Det är en häpnadsväckande bok Lindelöws förlag nu ger ut. I den får vi en samlad och koncentrerad bild av hur brottsligheten i extremistkretsar ser ut. Här finns de mycket välkända, som Lasermannen, angreppen på Lars Vilks och liknande, men också en rad andra som vi har liten eller ingen kännedom om sedan tidigare.

Författaren Lars Korsell är docent i kriminologi och forskare vid Brottsförebyggande rådet. Han var tidigare chef för myndighetens enhet för forskning om ekonomisk och organiserad brottslighet och har varit medförfattare till ett flertal kriminologiska fackböcker, bland annat om kulturarvsbrott och SÄPO:s kontraspionage. 

En viktig, späckad utgivning och en perfekt julklapp för den som vill ha socialpolitisk tyngd i paketen! 

torsdag 11 december 2025

Ukrainas problem visavi USA

Älvsbyn. Foto: Astrid Nydahl, november 2025
 

Jag har under läsningen av onsdagens The Guardian förstått det verkliga allvaret i Donald Trumps hotelser mot Ukraina.

Frågan är förstås vad som sker i det fördolda. Vilka politiska, militära och ekonomiska hot uttalas mot Ukrainas president i avsikt att tvinga fram val i landet (trots att det enligt landets lag är förbjudet i krigstid)?

Vad skriver en svensk ledarsida i ämnet? 

"Detta är det nya USA. Europa står politiskt ensamt, klämt mellan en aggressiv fiende i öster och en illvillig supermakt i väster. Den fria världen har förlorat sin ledare, och bara vi kan plocka upp den fallna manteln." (Svenska Dagbladet 10/12)

"Att Trump är beredd att sälja ut Ukraina har varit kristallklart åtminstone sedan bakhållet på Zelenskyj i Vita huset. Vad som har förändrats är att det inte längre går att låtsas som att det kommer att gå att få den amerikanske presidenten att byta uppfattning genom golfrundor, flotta bjudningar eller fjäsk." (DN 10/12)

De politiska strömningar som länge skrattat åt Trump kommer att fortsätta göra så. Även om de sätter skrattet i halsen. Men nog är det en tragedi att Europa sakta men säkert förlorar sin starkaste allierade.  

 

 

 

onsdag 10 december 2025

Var tystlåten

Foto i Älvsbyn, hösten 2025: Astrid Nydahl
 

Sándor Márai skriver: ”Jag säger igen: var tystlåten. Lika mycket i fred som i krig, var tystlåten”, och ”De kloka kan du prata med, men det är bara med de visa du kan vara tyst.” Tystnaden är modernitetens största bristtillstånd. Tystnaden uppfattas som hotfull. Den äter sig in i den konsumerande människan och förtär henne med sitt intet. Även om vi talar om något så enkelt som en frånvaro av ljud, inser vi att det handlar om ett tillstånd som inte är normalt i det moderna samhället. 

 

Varje steg ut i det bekräftar misstanken att konsumismen har sitt eget ljud. Det ljudet finns i varje butik och gathörn. Det manifesteras som musik men är egentligen bara ett ljud som vill befrämja konsumtionen. Inte ens hos frisören eller i sjukhusets akutmottagning saknas det. Ljudet består av dunkande popmusik. I vissa lokaler är det aggressivt och högt. I andra är det nedtonat, både rytmiskt och i volym. Det som tidigare omgav bordellen med musikalisk intimitet är idag varuhusets signum. 

 

I ett sådant samhälle kan man varken höra snö falla eller att välja att vara tyst tillsammans med en vis människa. I ett sådant samhälle, i en tid som vår, kan en människa bara smälta in i massan om hon själv godtar ljuden från motorer, mobiltelefoner och musikmaskiner.

 


tisdag 9 december 2025

Heberlein igen och igen och igen

 

Att inte befatta sig med? Att falla till föga och ändå...

Jag vet uppriktigt sagt inte varför.

Efter en förmiddag på vårdcentralen för behandling får jag - minst - två tankar i huvudet. Den första är att jag, trots hjärtstoppet och annat, sluppit rätt lindrigt undan. Det andra är att det dagliga mötet med pressen är ett värre lidande.

En medpatient berättade om alla sina tumörer. Dessförinnan låg jag mest ner inför sköterskans milda behandling. Sjuktaxi tog mig både dit och hem för en billig penning.

En tid har jag hållit andan varje gång jag läst Ann Heberlein. Jag vet att hon är skild och har ett stort behov att prata, och då får det bli med läsekretsen. 

Ofta får hon mig att häpna, både över ämnena och det hon i sak skriver.

En gång i tiden försörjde jag mig på det sättet. Det har jag i många år haft svårt att förstå. 

måndag 8 december 2025

”För mig har hoppet slutgiltigt sinat”

 
Foto från Älvsbyn november 2025 av Astrid Nydahl


”För mig har hoppet slutgiltigt sinat”
Ur Nobelföreläsning av László Krasznahorkai

Det viktiga och avgörande ordet här är förstås slutgiltigt, vilket Nobelpristagaren själv kursiverat!

 

Hans metod står i skarp kontrast till alla vår epoks posörer, som med illustra metoder vill visa sig som avvikare. Det är de i bästa fall, men i de flesta är de bara undergångens uppenbara deltagare.

Vad är det annat än undergången vi beskådar? När Västerlandet låter sig dompteras av en amerikansk president som varken har kultur, språk eller identitet att erbjuda, då är det just undergången vi bevittnar. Är det då vi försjunker i hoppet? Om vi gör det, förenar vi aningslöshet med okunskap.

Den ryska stormakten har mobiliserat hela sin militära dödsmaskin för att underkuva och krossa Ukraina. I vilket syfte? Syftet är dubbelt: territoriellt och kulturellt. För det första: de redan ockuperade territorierna är avsedda att tillhöra Ryssland. För det andra: något annat språk än ryska får inte talas.

Alternativet, också för Ukraina, är undergången. Hoppet har slutgiltigt sinat. Men en nation som befinner sig under militär våldtäkt kan inte beskrivas så. Det vore att ge den ryska ockupationsstyrkan grönt ljus. Det är vi andra, det omgivande Västerlandet, som sett hoppet sina. Slutgiltigt.


Rätt kreditkort? Var god stig in

Älvsbyn i november 2025. Foto: Astrid Nydahl
 

Långsamheten ingår för mig i samma begreppsvärld som tystnaden, enkelheten och ensamheten. Bland dess motsatser finns hetsen, stressen, bullret och pryljakten. Vi lever i en tidsepok som premierar de sistnämnda. Varje stad med självrespekt förvandlar idag sina centrala delar till ödelandskap utan boende, där sommarens festivaler dunkar och mullrar. Gatumusikantens dragspel eller gitarr har bytts ut mot elförstärkt underhållning som man inte ens med bästa vilja i världen kan värja sig emot utan att rent fysiskt fly platsen. Städerna har i samma takt omgärdats av stora områden – här i Skåne den bördigaste jordbruksmarken – för specialbutiker i allt från biltillbehör till sängkläder. De stora butiksområdena, som alltmer liknar tidigare epokers hamn- och industriområden, är en beståndsdel i utarmningen av stadskärnorna. Denna utveckling hänger intimt samman med långsamhetens undergång. Istället för att till fots flanera i en stadskärna kan man nu lätt, såvida man kör bil, ta sig direkt till de stora handelsområdena, ofta med anslutningar från motorvägarna, parkera bilen och shoppa bredvid parkeringsplatsen. Tillgängligheten förutsätter privatbilism eftersom avstånden från stadskärnorna ofta är avsevärda. Långsamhetens motsats får här sin moderna inköpsrunda: i högsta möjliga hastighet tar vi oss från varuhus till varuhus, där de anonyma terminalerna, påtagligt lika flygplatsernas inredning, betjänar de med rätt sorts kreditkortförsedda konsumenterna. Alla dessa shoppingterritorier befolkas under semestertid särskilt i händelse av regn. Regeln är att de då har något slags erbjudanden som gör deras varor attraktiva. Betydligt vanligare än normal prisangivelse är idag skylten ”Tag tre, betala för två”, eller den internationellt gångbara ”Outlet”. Det som lastats in i butikerna ska snabbt ut därifrån igen, så att kassaflödet är både snabbt och stort. De butiker som inte kan leva upp till det försvinner snart ur galleriorna och ersätts av nya.

 


söndag 7 december 2025

Krigsåret 1941

Landön. Foto: Astrid Nydahl
 


Hur förhöll det sig 1941, när det stora och förödande europeiska kriget redan pågick och förintelsen av det judiska folket hade inletts? 

I antologin I angeläget ärende, Bonniers 1941, (med Tor Andrae, Karl Ragnar Gierow, Gustaf Hellström, Olle Holmberg, Eyvind Johnson, Hans Larsson, Vilhelm Moberg, Ludvig Nordström, Sten Selander, Mascoll Silvferstolpe, Sigfrid Siwertz, Elin Wägner och Anders Österling) finns det oändligt mycket att tillägna sig. Jag vill här citera vad Eyvind Johnson skrev om den riksdag som "styrde" vårt land under brinnande krig:

De flesta av riksdagslemöterna tycker kanske om tryckfrihet, har i alla fall inte något särskilt emot den, tycker det är roligt att ha eller att ha haft tryckfrihet, i landet. Riksdagen är vår demokratis viktigaste institution, på den vilar eller borde vår trygghet vila. Saken är emellertid den att riksdagen vid kritiska tillfällen hade för många fega, undfallande, strykrädda eller enkelt funtade och hotfullt informerade ledamöter, och det var otur. Även om någon av framtidens historiker försöker tvätta bort den genanta fläcken kemiskt, så kommer den dock att skönjas och som mycket av det kemiskt tvättade att lukta lite granna.
Vad fick Johnson att skriva detta? Vad hände 1941 under krigsmullret? Man bör påminna om Torgny Segerstedt och hans motstånd mot nazismen genom Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning. Vilka konsekvenser fick hans texter? Låt mig avslutningsvis bara citera vad som kan inhämtas på Wiki (och ställa frågan: skulle vår riksdag ha stått emot? Finns det tecken på att så skulle ske?):

Återkommande propåer och kampanjer från den 1939 bildade samlingsregeringen och enskilda statsråd om att Segerstedt borde upphöra med den ”antityska” linjen blev resultatlösa. 1940 kritiserade Segerstedt å sin sida regeringens undfallenhet gentemot Nazityskland och transiteringstrafiken genom Sverige, något som resulterade i att regeringen beslutade konfiskera tre nummer av GHT. Den 7 oktober 1940, efter kritik mot ÖB Olof Thörnells mottagande av storkorset av Tyska örnens orden ur prinsen av Wieds hand och med ett ordensbrev undertecknat av Adolf Hitler själv och kontrasignerat av Joachim von Ribbentrop, kom nästa konfiskation.

 

Ungefär samtidigt kallades Segerstedt upp till kung Gustaf V för att av monarken motta ytterligare förmaningar. Segerstedt hörde till de skarpaste kritikerna av de inskränkningar i tryckfriheten som justitieminister Karl Gustaf Westman genomdrev under kriget.