Nog minns jag den första skiva jag fick köpa. När jag följde med mamma till mataffären och bar de tunga väskorna hem fick jag inviga butikens skivställ och köpa med mig Anita Lindblom hem. Jag var fortfarande ett barn, men minns ännu hur mycket jag tyckte om hennes röst. Det var både titelspåret och den svenska versionen av "Non, je ne regrette rien" jag nynnade på. Sedan var jag mogen för Gamle Svarten med Cacka Israelsson.