Naken satt jag, tyst
Hemtjänsten skulle komma tio för att duscha mig, veckoplanerat.
De kom inte, så jag ringde, Hemtjänsten svarade med en ursäkt, ”Vi skulle ha ringt dig”, och nu är de en timme försenade. Jag naken och maktlös, får dra täcket över mig igen, i den säng jag fått så fint bäddad.
Inför Hemtjänsten är jag förstås mer än tacksam. Men när jag sitter så här, utan förklaring, kall och redo men ensam, då ekar det tomt om välfärdsapparaten.
I mitt huvud ekar musiken, nu inte tom.
And all the leaves on the trees are falling
To the sound of the breezes that blow
You know I'm tryin' to please to the calling
Of your heartstrings that play soft and low
Det är ett höstlandskap och en kärlek som målas upp i Moondance, när Van Morrison sjunger den. Kanske den första sången jag hörde av honom, tonåring var jag. Den har följt mig genom livet och flera gånger har jag hört honon sjunga den på scen, både här hemma och i England.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar