Grateful Dead och den omätbara friheten

Foto på Shetland: Jessica Feiff Georgeson

 

Friheten låter sig inte mätas
med måttband, inte heller demokratin.
Varje mätningsförsök stupar på sin
egen orimlighet, då den fria människan
vägrar delta.

Måste jag gå till Grateful Dead och lära?
“Empty pages before my eyes, you not deny or criticize
Empty bedrooms where I paid my dues
Watching the ceiling instead of you”

De tomma sidorna kan vara otryckt
grundlag eller roman, de kan inte
kritiseras eller förnekas, allt är nu och alltid,
allt är ett tak att stirra sig tom på.

Året var 1971, min generation ville
formulera friheten på nytt sätt, som vore
den absolut eller intet, som vore varje individ
sin egen demokratins måttstock.

De spelade i Gaelic Park i Bronx, jag
hade dittills bara kommit till Paris, varken
pengar eller vingar ledde mig längre,
trots att blomsterbarnen fanns överallt,
sannerligen var sidorna tomma.