 |
| FEMEN-aktion, Paris 27 december. |
När tungt
beväpnad militär står i kyrkporten för att skydda församlingen, när
FEMEN rusar in i en kyrka och visar politiska budskap på den nakna överkroppen, när självmordsbombaren tar med sig män, kvinnor och barn i döden, när den tjocka bunten med reklam fyller brevlådan, när
handeln rapporterar ökad försäljning och skakar på huvudet åt fattigdomsrapporterna... då vet jag att det är jul. Inte bara för konsumismens totala seger, inte bara för lockropen i brevlådan och på tv-skärmen, utan mest av allt därför att dödens patruller närmar sig varje sammanhang som kan knyta an till denna helg, firandet av den och de traditioner som utgör dess grund. Vi vet att vi är otrogna hundar, vi vet att de människor som ens vågar andas det gamla begreppet
judisk-kristen tradition s
itter löst i sadeln och farligt långt ute på historiens klippkant. Å andra sidan vet vi också att så många andra är otrogna hundar. Det kan vara k
unden hos Marks & Spencer´s som försöker köpa vin, skinka eller en barnbok med bibelberättelser, det kan vara hinduerna, sikherna eller de icke-troende som ställs inför jihad och dess krav på anpassning och lydnad. Ja, då vet vi att det är jul. Och vi envisas, vi som inte ville fira jul som unga, vi envisas nu av det enkla skälet att det inte gives några reella val.
