Foto: Astrid Nydahl |
Rakel Chukris gamle kollega på Sydsvenskan, Daniel Sandström,
tillhör samma krets av Lundaintellektuella som helst inte vill höra talas om en
annan vardag än den de själv känner till. När danskar angriper eller kritiserar
Sverige får det honom att i Svenska Dagbladet[1], där han
nu är kulturredaktör, skriva att förklaringen till danskarnas attityd står att
finna i en inskränkt nationalism:
”Det nationella självhävdelsebehovet bör snarare ses som en del av en europeisk kris, som är djupare än vad den nordiska tuppfäktningen gör gällande. Över hela Europa rör sig nationalismens spöke och sprider en doft av unket 1800-tal. Mest stinker den koalition av främlingsfientliga nationalistpartier som nu gör gemensam sak i Europa, ironiskt nog på ett program som syftar till att underminera den europeiska unionen. En annan variant på samma trend är de språkpuristiska tendenser som man kan se i exempelvis Finland, där flerspråkighet plötsligt ses som en brist och inte en tillgång. Denna nationalism lever på oron som kommer med den långvariga lågkonjunkturen och med globaliseringen, den sprider skräckvisioner av en havererad välfärd.”
För Sandström är välfärdens resa ner i avgrunden
endast ”skräckvisioner”. Men det är ett faktum att landet han lever i av allt
fler svenskar upplevs som otryggt, i såväl ekonomisk som social mening, och att
”globaliseringen” inte bara är ett honnörsord för den alltmer välmående
medieklassen. Med sin korta
verklighetsbeskrivning lyckas visa att han inte alls förstår de pågående
processerna i Skandinavien. Varje form av missnöjesyttring och protest utanför
det politiska etablissemangen beskrivs därför som ”en koalition av
främlingsfientliga”. Det som för mycket länge sedan formulerades som att ”det dånar
uti rättens krater”[2]
tycks inte längre vara godtagbara uttryck för den sorg och vrede som vanligt
fattigfolk känner. Oavsett vad kommer Chukri, Sandström och deras övre medelklasskamrater
alltid att finna protesterna vulgära.
[1] Svenska
Dagbladet, 17/11-2013
[2] Orden
ingår i Internationalens första vers, som i sin helhet lyder: ”Upp, trälar uti
alla stater,/ som hungern bojor lagt
uppå!/ Det dånar uti rättens krater,/ snart skall uppbrottets timma slå. /
Störtas skall det gamla snart i gruset./ Slav, stig upp för att slå dig fri!/
Från mörkret stiga vi mot ljuset,/ från intet allt vi vilja bli.”